Därför ljuger vi för varandra – hela tiden

lgnarna
Lögnarna av Per Grankvist ges ut av Pocketförlaget.

Nä men hej, vad kul att ses! Vilken snygg frisyr du har!
Kanske kommer orden direkt från hjärtat men sannolikheten är hög att de levereras för att det är vad som förväntas, när du stöter på en gammal bekant på stan eller upptäcker att kollegan varit och klippt sig.

RECENSION. I boken Lögnarna: Om hur och varför andra människor ljuger (Pocketförlaget 2016) konstaterar författaren Per Grankvist att lögnen är smörjmedlet som får relationer att fungera.
Försök att avbryta en underhållande skröna med frågor om sanningshalten och du kommer att mötas av både hyschningar och arga blickar. Det är sällan sanningssägaren uppfattas som den socialt begåvade i sammanhanget.

Ändå är lögnen något vi hellre förknippar med andra än oss själva. Få saker sårar så mycket som att få veta att någon man älskar och litar på har fört en bakom ljuset. Det kan ta år innan skadan är reparerad, om någonsin.
Men anledningarna till att vi ljuger skiljer sig åt och det är trots allt stor skillnad på en vit lögn och en tvättäkta bedragare. Eller?
Undersökningar visar att kvinnor oftast ljuger för att få andra att må bättre medan män gör det för att förhöja sina prestationer.
Om din kollega just gjorde en Facebook-uppdatering om att hen sprungit en mil så kan du förmodligen dra av en kilometer. Skillnaden mellan sanning och lögn är för de flesta människor ungefär tio procent. Tillräckligt mycket för att vi ska känna att vi framstår i god dager, men tillräckligt lite för att det inte ska rubba bilden av oss själva som reko medmänniskor. För mest av allt ljuger vi förmodligen för oss själva. Tänk efter: Är det dig själv eller omgivningen du lurar när du adderar ett förlåtande filter på din Instagram-selfie?
Lögnarna är en både välskriven och underhållande bok, som vänder och vrider på våra dagliga lögner för att ta reda både på varför vi ljuger och varför vi låter oss luras.
Vi får veta att lögndetektorn aldrig varit tillförlitlig, att tre fjärdedelar av Donald Trumps uttalanden i stort sett är falska, eller värre, och att kollektivtrafiken inte ligger bakom hälften så många förseningar som det påstås.
Parallellt får vi följa författarens dagboksanteckningar. Men är det verkligen Per Grankvists riktiga dagbok? Även fiktionen är en form av lögn som vi gladeligen accepterar. Och som författaren konstaterar kan en uppdiktad historia vara det bästa sättet att fånga den äkta känslan.
Charlotte Lundqvists recension publicerades först i Modern Psykologi 8/2016: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera

1 Comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s