Så funkar ögonkontaktens psykologi

Vem vänder bort blicken först? Tio sekunder är lång tid och ofta händer det något i den djupa ögonkontakten som framkallar reaktioner. Längre än så kan vara en kärleksinvit eller en dominansövning.

30 sekunders ögonkontakt leder antingen till våld eller sex, säger neuropsykologen Bo Hejlskov Elvén med hänvisning till den amerikanske utvecklingspsykologen Daniel Stern.
– Men redan efter cirka tre sekunders ögonkontakt med en främling börjar det hända något. Tio sekunder är jobbigt. 20 sekunder är oerhört lång tid, fortsätter han.
De flesta har säkert känt kraften i djup ögonkontakt med en annan människa, en privat och intim upplevelse.
Men exakt hur ögat, ett ytligt organ på kroppen, kan ha sådan makt är svårt att få grepp om. Är det tårvätskans glans som skapar ”själens spegel”? Är det känslan av att samtidigt se och bli sedd? Eller är ögonkontakten kanske en evolutionär rest av ursprungliga kommunikationsbeteenden? Ingen verkar veta. Däremot finns det travar av beteendestudier.

Vi lär oss tidigt att skapa ögonkontakt och följa en annan människas blick. Redan ett par dagar efter födseln börjar ett spädbarn söka ögonkontakt. Före tre månaders ålder är vi experter på att hålla kvar ögonkontakten och vid nio månaders ålder kan vi inte bara följa föräldrarnas blick, utan även återkoppla med blicken för bekräftelse på att man sett samma sak. Ögonkontakten skapar en viktig relation mellan barn och förälder, bland annat genom att välbefinnandehormonet oxytocin utsöndras vid ögonkontakt. Människans blick är ovanligt lätt att följa eftersom vi har en tydligare ögonvita än schimpansen och andra djurarter. Det verkar alltså uppenbart att ögonkontakt är viktig för anknytning och personlighetsutveckling. Och omvänt är brist på ögonkontakt ett av de tidigaste tecknen på autism hos barn.
– Alla affekter syns i ögonen. De syns även i munregionen, men blir tydligast i ögonen. Ögonkontakten triggar de så kallade spegelcellsprocesserna i större utsträckning, säger Bo Hejlskov Elvén och avser den effekt som gör att man själv ofta börjar gäspa när man ser någon annan göra det.
– Hjärnan imiterar den aktivitet som den andra har, vilket också påverkar den egna känslan. Är du arg och tittar någon i ögonen så reagerar den andra på det. Ögonkontakt är ett kraftfullt verktyg.

Både positiva och negativa känslor förstärks med ögonkontakt, men även en neutral ursprungskänsla förändras snabbt.
– Vi klarar inte tio sekunders ögonkontakt med en annan person utan att behöva hantera det. Även om det börjar bra så kommer någon av oss att få en liten ”ångestreaktion” och när känslorna ökar måste vi reglera dem. Vi börjar agera på något sätt, le lite eller larva oss, säger Bo Hejlskov Elvén.
Men han vet inte varför det är så. Som neuropsykolog är han mest intresserad av vad som händer i situationen, men menar att det kan ha att göra med att ögonkontakten alltid använts i dominanssyfte, evolutionärt.
– Det enklaste sättet att visa ilska eller bestämdhet är ju att titta folk rakt i ögonen, med ett väldigt bestämt uttryck. Spegelcellsprocesserna gör att den andra får en upplevelse av ens känsla, att det är jag som bestämmer. Men om den andra inte accepterar det – då blir det våldsamt.

Men det går att undvika våld och konflikter genom ett ”lågaffektivt bemötande”, menar han, det vill säga att utstråla lugn så att vi varken smittar eller smittas av andras affekt. Hans arbete på gruppboenden och skolor handlar ofta om att inte använda ögonkontakt, framför allt inte dominansmässigt. Det blir ovärdigt och obehagligt – föräldrar mot barn, chefer mot anställda eller personal mot personer med särskilda behov.
– Vi har alltid använt ögonkontakt i social rankning. Sådana djupa spår i vår utveckling, som vi inte kan beskriva på annat sätt än med färdiga mönster i hjärnan, behöver vi utveckla genom övning.

I demokratiska kulturer använder vi inte ögonkontakten lika mycket för dominans som man gör i vissa andra kulturer. Tvärtom kan vi tycka att det är respektlöst att inte möta den andres blick. I Japan är det i stället respektfullt att inte se en person med högre status i ögonen. Och i muslimska kulturer räknas det ofta som en invit om en kvinna håller kvar blicken längre än mannen.
– Ögonkontakten i sig är densamma överallt, men kan användas på olika sätt. Den blir en spegel av kulturen, säger Bo Hejlskov Elvén.

Att vara försiktig med ögonkontakt har alltså sina fördelar. Men det kan också bli fel att undvika blicken helt. Människans behov av att tillhöra en gemenskap gör att hon kan känna sig utesluten om någon undviker hennes blick bara en kort period. Till och med att bli ignorerad av någon på stan kan skapa en känsla av utanförskap, enligt psykologen Eric D. Wesselmann, vid Purdue university i Indiana, USA, där han har studerat hur människor reagerar på ögonkontakt från främlingar.
Så hur lång ögonkontakt är lagom lång? Kanske 3,2 sekunder. Det blev resultatet i en studie av psykologen Alan Johnston viwd University college London, när 400 frivilliga fick möta blicken hos en filmad skådespelare under olika lång tid. Det visade sig dock att det gick att ha något längre ögonkontakt om man uppfattade skådespelaren som tillitsfull. En slutsats var att trygga människor generellt är mer bekväma med lång ögonkontakt än de som känner sig osäkra i sociala situationer.

Vid KTH i Stockholm har samtalsforskaren Jens Edlund just påbörjat ett projekt för att spåra ögonkontaktens betydelse i vanliga samtal. Han ser ögonkontakten som grunden till kommunikation och talat språk, en tidig social funktion i vår utveckling för att upprätthålla och hålla samman större grupper.
– Att man adresserar en person med blicken när man talar känns som något mycket basalt. Blicken har varit med från början, och därför är det vettigt att studera dess roll i vardagliga samtal, eftersom det överensstämmer bäst med vårt ursprungsbeteende.
Fortfarande är vardagskonversationen den vanligaste samtalstypen, menar han. Forskargruppen på KTH spelar därför in ett stort antal 30-minuterssamtal mellan tre personer. Dels i grupper där alla känner varandra, dels där ingen känner någon. Både i enkönade och blandade grupper. De får prata fritt om vad de vill i en halvtimme.
– Våra trepartssamtal vid ett bord kan verka konstruerade, men de är precis som det är på en middag. Man placeras bredvid någon och förväntas konversera artigt.
Hypotesen är att direkt ögonkontakt bara förekommer i några få procent av samtalstiden. Men när och hur länge?
Blickarna mäts genom en eye-tracker på bordet för att spåra ögonrörelser. En IR-stråle sveper över kroppen i ögonhöjd och reflekterar blicken genom att utnyttja det faktum att den välvda linsen sticker ut från ögongloben.
– Normalt tittar vi inte varandra i ögonen särskilt mycket. Jag tittar på dig när jag börjar prata, sedan tittar jag bort medan jag pratar vidare, men möter din blick vid viktiga punkter för att stämma av att du är med, och till sist för att lämna över ordet.
Man kan också förvänta sig att lyssnaren tittar på talaren – medan talaren inte tittar på lyssnaren, vilket stämmer överens med andra studier som visar att vi oftare följer blicken hos dem vi känner förtroende för, eller som har hög status.
Jens Edlund har tidigare studerat samtal mellan två personer, men menar att många av våra blickbeteenden, som är utvecklade för att fungera i grupp, faller bort då.
– När vi bara är två behövs inte alla dessa beteenden. Jag behöver inte titta på dig för att visa att det är dig jag riktar mig till – men jag gör det ändå, som en gammal rest från vårt ursprungsbeteende. Det skulle kosta onödig energi att avgöra om blicken verkligen behövs eller ej.
Syftet med projektet är att ta reda på hur mänsklig kommunikation normalt fungerar. Statistiska modeller för folks beteenden när det gäller blickar och samtal kan användas för att visa på avvikelser, förklarar han och nämner tillämpningar för olika diagnoser inom vården, till exempel demens och autism.
– Det är vanligt att titta på varandras ansikten i samtal, men inte samtidigt. Jag tror att det är därför det blir jobbigt att titta på varandra en längre stund. Håller man fast blicken blir det väldigt meningsbärande. Bryter man mot djupt liggande mönster som är basala, så får det stor betydelse helt enkelt, säger Jens Edlund.
Så är vi tillbaka i tio-sekundersregeln och ögonkontaktens kraft, på gott och ont. Insikten kan vara nyttig i vardagen, till exempel när det gäller att prata allvar med någon.
Genom att undvika att se personen i ögonen kan man slippa onödiga komplikationer, menar Bo Hejlskov Elvén.
– De bästa samtalen har vi ofta i bilen. Då kan vi snacka med hjärnan i stället för med känslorna.

Träning i ögonkontakt underlättar vid autism
– Ögonkontakt är något speciellt. Tittar man rakt in i en annan människas ögon blir det intimt, säger Sven Bölte. Han är professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap vid Karolinska institutet och psykolog vid BUP Stockholm. Han är även chef för kompetens-centret KIND, som står för neurodevelopmental disorders at Karolinska institutet.

Ögonkontakten är särskilt viktig hos små barn som ännu inte lärt sig kommunicera med tal. Därför kan bristande ögonkontakt vara ett tidigt tecken på autismspektrumtillstånd och det används för att ställa diagnos. Vid KIND tränar man barn och ungdomar i sociala färdigheter med ett program av olika beteenden för att fungera väl i sociala sammanhang. Det kan handla om att träna ögonkontakt, tolka ansiktsuttryck och känna igen känslor.

– För att träna ögonkontakt gäller det först att få barnets uppmärksamhet till ansiktet, till exempel genom att para ihop en viss leksak som barnet gillar med ett ansikte, och sedan länka uppmärksamheten till ögonen.

I träningsgrupperna på KIND ingår fyra till åtta barn och två tränare. Bäst fungerar det när gruppen träffas en gång i veckan under ett halvår.

En del har själva valt att träna upp sina sociala färdigheter eftersom de känner att de saknar något och inte vill vara annorlunda, medan andra motiveras av någon annan att delta, ofta föräldrarna.

– Få hoppar av. De flesta börjar gilla det sociala sammanhanget förr eller senare, säger Sven Bölte.

Så här tränas sociala förmågor som att samtala och samtidigt ha ögonkontakt upp stegvis på KIND:
1) Titta på den andra för att få uppmärksamhet.
2) Om det inte fungerar, tilltala personen med namn först och sök ögonkontakt.
3) Fundera ut passande saker att prata om.
4) Tolka den andra personens reaktioner och anpassa ditt beteende efter det.
5) Träna på att prata en längre eller kortare stund.
6) Träna på dialog, att turas om i ett replikskifte – inklusive ögonkontakt.

Ögonen hjälper oss att minnas
Det är lättare att minnas saker som vi hör om vi samtidigt möter blicken hos den som säger det. Judith Holler, professor vid Max Planck-institutet för psykolingvistik i Nederländerna, gjorde en studie där 32 personer fick se korta videofilmer med en skådespelare som berättade om ett objekt. I de fall där skådespelaren gestikulerade och vände sig direkt in i kameran – i stället för mot en fiktiv person någon annanstans i rummet – kom försökspersonerna lättare ihåg budskapet efteråt. Kontentan är att ögonkontakten aktiverar vår hjärna.