”Det är inte en mamma-uppgörelse”

Jag ville skriva en bok som var försonande och ljus, även om den ju har många mörka inslag. Detta är inte en mamma-uppgörelse. Jag har läst en del böcker där barn beskriver sina föräldrar och det känns som om det fortfarande handlar om öppna sår, som om de borde väntat med att skriva för att sortera känslorna. En sådan bok ville jag inte skriva.
Så säger Alex Schulman om sin nya bok Glöm mig, om en barndom präglad av att parera sin mammas alkoholmissbruk. En bok han väntade med att skriva tills efter hennes död.
– Det var av hänsyn. Jag kämpade så med att ha en relation till min mamma. Hade jag skrivit en bok när hon levde så hade det nog sargat alla chanser till en relation med henne, och det ville jag inte riskera. Men nu när hon inte längre finns så känner jag att det här är min historia och den vill jag berätta.
Det är när det handlar om barndomen som det känns mest, och det är om det han vill skriva. I tidigare böcker har Alex Schulman behandlat relationen till sin pappa och sin fru. Men någon form av terapeutiskt skrivande är det inte frågan om.
– Jag gräver som en besatt i min egen barndom och där är den här historien avgörande, men det är inte så att jag skriver för att få det ur mig och må bra. När jag har ett skrivprojekt framför mig så måste jag in i skiten och kan inte tränga undan tankarna. Det gör nog att jag bearbetar en del, men det är inte huvudsyftet. Jag har mått och mår fortfarande bitvis rätt dåligt, men har exempelvis inte panikångestattacker längre. Fast det är inte ett resultat av att jag skrivit böcker, utan av att jag intensivt gått i terapi i flera år.
Vad har du lärt dig?
– Att försoning inte behöver vara artikulerad. Jag ville att min mamma skulle säga förlåt, vilket hon aldrig gjorde och det sörjde jag. Men en insikt kom efteråt, nästan i skrivande stund – att hon ju sa förlåt, genom sina handlingar. Hon blev nykter och satt barnvakt åt mina barn till exempel. Det blev vårt sätt att försonas, vilket var fint.

Karin Skagerbergs intervju med Alex Schulman publicerades först i Modern Psykologi 9/2016.
Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes)