Älskling, min kropp har fel kön

Danish
Alicia Vikander (t.h.) fick en Oscar för bästa biroll. Foto: Universal Pictures

Så reagerade Gerda när Einar blev Lili, i filmen The Danish girl.

En dag i 1920-talets Köpenhamn behöver konstnären Gerda Wegener akut en modell och ber sin man Einar, som också är konstnär, att ställa upp. Strumpbyxorna och balettskorna rör upp något djupt inom honom. Nu börjar hans yttre förvandling till kvinna och livet som Lili Elbe. Gerda hjälper honom att hitta peruk, klänning och smink – och så går de på bal tillsammans. Där kysser Lili en man.

Lili hittar en klinik där hennes penis och testiklar opereras bort och kvinnliga könskörtlar sätts in, och hon ändrar namn och kön i passet och kyrkoboken. Därmed är vad som räknas som världens första fullbordade könskorrigering ett faktum.

Lili och Gerdas historia gestaltas i filmen The Danish girl.

– Det är viktigt att komma ihåg att de problem som Lili mötte för hundra år sedan fortfarande är problem. Statistiken visar att transpersoner misshandlas fysiskt och psykiskt, och att de blir diskriminerade på jobbet. Det här är en medborgarrättsrörelse, säger Alica Vikander, som spelar Gerda, i en intervju med amerikanska Vogue.

En medicinsk könsbekräftande behandling, där en persons kropp förändras mot det kön personen upplever sig som, påverkar varje par olika. Det förklarar Cecilia Dhejne, som är överläkare och specialist i psykiatri vid enheten för könsidentitetsutredningar på Karolinska universitetssjukhuset. Om en eller båda personerna drivs starkt av sexualitet och attraktionen är kopplad till könsorganen kan det bli svårare.

– Det blir en sorg för båda. Ett bra utgångsläge är om båda är bisexuella. Då är det inte så viktigt med just en mans- eller kvinnokropp för själva sexet, säger hon.

Vissa par värderar sin gemenskap högre än sexet, och då kan det vara lättare. För andra är det viktigt hur de uppfattas av andra.

– Det kan fungera alldeles utmärkt för ett etablerat lesbiskt par som befinner sig i en queer-kontext och där den ena efter transitionen uppfattas som man av omgivningen. I andra sammanhang kanske kompisarna inte tycker att det är okej. Likaså om det handlar om ett heterosexuellt par som lever i en heteronormativ miljö, säger Cecilia Dhejne.

Det finns inte mycket forskning om hur en könskorrigering påverkar en relation. Den brittiska sex- och relationsterapeuten Jane McPhee-Simpson har gjort en litteraturstudie där hon menar att engagemang och anpassningsbarhet är avgörande. I en av de studier som Jane McPhee-Simpson analyserat hade 62 procent av deltagarna, som alla var MTF, male to female, någon gång levt i en stabil relation efter sin könskorrigering. Av dem hade nästan hälften av relationerna inletts före behandlingen.

Jane McPhee-Simpson menar att en medicinsk könsbekräftande behandling har en betydande inverkan på parrelationen och ”även om det till viss del blev lättare att upprätthålla en stadig relation efter könskorrigeringen hade mindre än hälften av de transsexuella en stadig relation”.

I en annan litteraturstudie har Gary H. Bischof, doktor i äktenskaps- och familjeterapi i USA, tittat närmare på upp-levelsen hos 14 fruar som stannat hos sin MTF-partner, som helt eller delvis börjat leva som kvinna. Åtta av paren levde lyckliga och fem ville fortsätta leva tillsammans men kände sig osäkra på vad en gemensam framtid skulle innebära. Ett av paren fortsatte att bo ihop som vänner med separata liv och sovrum. En av fruarna planerade senare att skilja sig.

Majoriteten av fruarna hade reagerat med chock, bitterhet, ilska och sorg när de fick veta att partnern var transsexuell. Flera upplevde det som ett slag mot sin självkänsla och många började fundera över sin egen sexualitet och vad det innebar att attraheras av MTF-partnern som kvinna. En del var oroliga för att deras partner skulle börja attraheras av män, en oro som i vissa fall var befogad. Flera par levde i celibat.

De flesta av fruarna övergick till att tolerera och slutligen fullt acceptera sin partner.

”Insikten om MTF-partnerns könsidentitet fick nästan alla kvinnorna att reflektera över sin egen uppfattning om innebörden av kärlek, kamratskap och intimitet … Flera av dem sa också att de växte som personer och nu levde rikare liv”, skriver Gary H. Bischof.

I vissa fall förändrades könsrollerna och maktdynamiken: ”I mitt äktenskap spelar jag nu rollen av en traditionell make och min man till kvinna-transsexuella make spelar hustrurollen”, berättar en hustru.

Fruarna var också rädda för hur omvärlden skulle reagera, om familjen skulle utsättas för våld eller om de skulle få sämre ekonomi om partnern fick sparken. De flesta par fick någon form av stöd av sin familj, och särskilt barnen var accepterande.

Ett av de 14 paren blev avvisade av transkvinnans familj och två andra höll sin könsidentitet hemlig. En del fruar förlorade också nära vänner. Många par fick stöd och nya vänner genom stödgrupper och transnätverk.

Cecilia Dhejne säger att en medicinsk könsbekräftande behandling kan påverka relationen positivt eftersom personen börjar må bättre.

– Att kroppen inte stämmer överens med könsidentiteten tynger en hela tiden och det är jobbigt att hålla den delen av sig själv hemlig. Det är trevligare att vara tillsammans med någon som mår bra, känner sig hemma i sin kropp och inte behöver förneka sig själv.

För 1930-talets Gerda Wegener och Lili Elbe förändrade könskorrigeringen både äktenskapet och konsten. Gerda hyllades för sina porträtt av Lili och fick ett konstnärligt uppsving. Lili var tvungen att upplösa sitt äktenskap för att få genomgå könskorrigerande operationer och Gerda gifte sig senare med en italiensk officer. Lili dog i 40-årsåldern av komplikationer efter en av sina operationer.

3 x könskorrigering i par
1) Varje par är unikt och det går inte att räkna ut hur ni kommer att reagera om en vill göra en könskorrigering. Prova er fram till en lösning som passar just er.

2) Fortsätt att ha sex, på det sätt som går. Ju längre tid som ni inte har sex desto krångligare blir det att börja igen.

3) Öppenhet och kommunikation är viktigt. Den part som inte genomgår behandlingen måste känna sig involverad och att hens känslor tas på allvar.

Jennie Aquilonius artikel publicerades först i Modern Psykologi 2/1016: Pappersutgåva | För skärm.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s