Sluta mansplaina!

byline_jennyjagerfeld1
Jenny Jägerfeld är legitimerad psykolog och författare. Foto: Henric Lindsten.

Jenny Jägerfeld är trött på att ta hänsyn till män som förklarar mot bättre vetande.

För ett tag sedan arrangerade jag Psykologer läser böcker på ABF-huset i Stockholm. Psykologer läser böcker är ett slags öppen bokklubb, eller en samtalsserie, där en bok diskuteras av en panel från ett psykologiskt, men även politiskt, feministiskt eller annat lämpligt perspektiv. Det kan låta väldigt high brow – men vi försöker att närma oss innehållet på ett inte alltför vördnadsfullt vis.

Vid det här tillfället läste vi Män förklarar saker för mig, en bok av Rebecca Solnit (Daidalos 2015) som snabbt har blivit ett slags feministisk kultbok. Den är en uppgörelse med självupptagna män som aldrig vill sluta prata och ledde till att uttrycket mansplaining myntades. Solnit driver tesen att det finns ett kontinuum som går från mindre problem i samhället – som till exempel att (vissa) män förklarar saker för kvinnor som de redan vet – till nedtystande och dödligt våld.

Det var fullsatt! Vi avhandlade frågor som klass, narcissism, social konstruktionism, mäns våld mot kvinnor, mansplaining i den akademiska världen, och att även om mansplaining inte är något alla män gör, så är det något alla kvinnor får erfara. Publiken var aktiv. Vi diskuterade också hur man bör hantera mansplaining. Bör man konfrontera, eller ska man helt enkelt bara gå därifrån eftersom man inte känner för att ansvara för mäns uppfostran?

Jag påstod självgott att jag var en sådan som brukade säga ifrån. Det blev ett mycket roligt samtal. Efteråt gick vi ut för att dricka vin med panelen och ett gäng vänner. Jag satte mig bredvid en manlig ytlig bekant. Jag hann inte ens ta en sipp av vinet innan han kom med ett förslag. Han undrade om vi inte borde lägga upp samtalet på ett annat sätt. Som det var nu tog det ju fyrtiofem minuter innan publiken fick komma in med frågor. Det vore nog bättre, tyckte han, om man tog ett par publikfrågor i mitten, för att därefter återgå till panelen. Han berättade en liten stund om hur man hade kunnat göra samtalet bättre!

Först blev jag stum. Efter att ha befunnit sig på ett nittio minuter långt samtal om mansplaining, valde alltså den här mannen att mansplaina för mig.

Efteråt brann raseriet i hjärnan. Det var ju helt sjukt! Ändå hade jag tagit hänsyn till hans känslor när jag förklarade. Jag är så drillad i att ta hänsyn till mäns självkänsla att jag inte ens efter ett samtal som jag lett om mansplaining förmådde att bitchslappa honom intellektuellt.

Jag tänker som Solnit. Att de flesta kvinnor utkämpar ett krig. Om rätten att tro sig veta något om ett ämne och rätten att yttra sig, att ha idéer, att vara någon som sitter inne med fakta och sanningar. Det har blivit bättre, men ibland känns det som om det är så fruktansvärt långt kvar. Jag tänker försöka fortsätta utkämpa det här kriget, för min egen skull, men också för mina döttrars skull och för alla de yngre kvinnor som har något att säga, i hopp om att de ska få säga det.

Jenny Jägerfeld är författare och legitimerad psykolog. Den här krönikan publicerades först i Modern Psykologi 2/2016: Pappersutgåva | För skärm.

7 Comments

  1. Jag förstår inte? Varför skulle en man inte få yttra en idé som han upplever som ett bättre upplägg? Tror du att han berättade för dig för att du var kvinna? Jag förstår inte… varför inte bara bemöta och ha ett vanligt samtal istället för att bli kränkt?

    Hur hade du tolkat det om det var en kvinna som berättade sammasak istället för mannen?

    Det är en skrämmande attityd ”Jag vet allt” i princip.

    Gilla

  2. Lite skrämmande att en s k psykolog har denna åsikt.
    Vad var det exakt som mannen i texten gjorde fel? Han diskuterade bara ett förslag. Ska män vara tysta och inte komma med idéer och förslag,är det din poäng Jenny Jägerfeld ?

    Hade mannen på något sätt mästra dig, Jenny Jägerfeld , så vore det en annan sak, men det gjorde han knappast eller hur?
    Ta av dig offerkoftan.

    Självupptagna kvinnor existerar naturligtvis inte? Hahaha!

    Gilla

  3. Så, om en individ framför ett förslag till möjligt förbättring så är det fel om individen är född med fel kön. Det borde resultera i en bitchslap, enligt denna legitimerade psykolog.

    Gäller samma sak för feminister av kvinnligt kön som förklarar för män vad riktig manlighet är?

    Gäller samma sak för kvinnor som anklagar pojkar i skolan för att ha en antipluggkultur?

    Gilla

  4. För det första har du missförstått begreppet mansplaining (som inte handlar om att ge förslag till förbättringar utan om att förklara hur något funkar/är) och för det andra avslöjar du en intellektuell ytlighet som jag hade skämts för om jag hade tänkt lika sexistiskt som du. Men nu tycker jag inte att du representerar mig som kvinna lika lite som mannen representerade män i allmänhet. Du är bara en individ med lika mycket rätt att uttrycka dig som andra, vare sig du har rätt eller fel. Precis som mannen i ditt exempel. Synd bara att så många moderna feminister letar fel på män snarare än hjälper kvinnor att utveckla sig själva. Inte utan att man saknar feminismen från 80- och 90-talet!

    Gilla

  5. Opåkallad kritik är väl trist, men å andra sidan så bryr jag mig inte. Hoppas folk fortsätter splaina loss. Som självmedveten besserwisser är jag rätt trött på obildat pack som skuldbelägger oss allmänbildade och intresserade för något vi inte rår för. Att kunna och veta allt är inget man väljer, utan ett ok som läggs på ett fåtal utvaldas axlar.

    Gilla

  6. Alltså, jag förstår verkligen inte artikeln, jag läser det som att hon blev vansinnig av kommentaren:

    ”Vore det inte bättre om man planerade samtalet på ett annat sätt? Det tar lång tid innan publiken får komma med frågor, jag tycker det vore trevligare om man tog publikfrågor i mitten för att därefter återgå till panelen?”.

    Jag ser det som en saklig fråga, där personen har en tanke om hur något kunde förbättras, ville skapa en diskussion runt ämnet och ger sin synpunkt på varför det vore bättre för att sedan få höra den andra personens synpunkt.

    Vad missar jag? Vad har detta med att ”mansplaina” att göra?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s