Stoppa diskuterandet i smågrupper

Jonas-Mosskin1_
Jonas Mosskin är legitimerad psykolog, organisationskonsult och skribent. Foto: Johanna Hanno.

KRÖNIKA. Jag får en kallelse till föräldramöte från förskolan. Med spänd förväntan ser jag framför mig hur pedagogerna ska berätta om sin verksamhet och hur de arbetar. I stället får jag en dagordning som förklarar att vi föräldrar ska delas in i smågrupper för att diskutera hur vi resonerar kring spel, appar och filmer när barnen är hemma.

Jag blir kallsvettig.

Att diskutera i smågrupper är det värsta jag vet.

I stället för att förskolans personal tar tillfället i akt och berättar om sin pedagogiska syn, ombeds jag prata med andra föräldrar om något som jag inte har behov av att dryfta.

En bekant berättar om samgåendet mellan två organisationer. Ett antal management-konsulter delar upp fusions-processen i ett femtontal arbetsgrupper. Vissa är med i en grupp, andra i flera. I dessa grupper ska allt möjligt diskuteras i ytterligare smågrupper, för att sedan bli grunden till den nya större organisationen. Hur de här smågrupperna förhåller sig till varandra är såklart omöjligt att överblicka. Det blir svårt för såväl medarbetare som ledning att få en helhetssyn.

Ett sätt att förstå vår tids förkärlek för smågrupper är att betrakta smågruppandet som det som inom psykologin kallas socialt försvar.

Vi människor försöker ständigt begränsa oro och ångest. Ett sätt för en arbetsgrupp att hantera ångest är att använda sig av sociala försvar. Det kan till exempel handla om organisatoriska rutiner, ritualer och pauser. Syftet är att undvika det egna ansvaret för gruppens fungerande. Sociala försvar upprätthåller vi som grupp eller kollektiv utan att vara medvetna om det.

Många människor har en rädsla för att leda en större grupp människor, och ett sätt att neutralisera vår egen rädsla är att dela upp en stor grupp i många mindre. Vi missar då ofta att motivera människor till att arbeta i en liten grupp.

Det är inte nödvändigtvis heller så att smågrupper kommer upp med många skilda perspektiv, och ofta glöms det bort (eller finns inte tid för) att ta små-gruppernas arbete som en utgångspunkt för en fördjupad diskussion. Det enda jag som smågruppsdeltagare då upplever är en fragmenterad process utan ett tydligt varför.

Det blir delaktighet utan verkligt inflytande. I stället för att vi i helgrupp delar perspektiv förvandlas ett möte eller en process ofta till ett pussel, där vi alla bara har var sin bit och inte får ta del av de andra bitarna.

Helt i onödan.

Jonas Mosskin är psykolog, organisationskonsult och frilansskribent. 

8 Comments

  1. Det är bra för människor som inte vågar prata inför stora gruppe. Diskuterande i smågrupper tycker jag därför är VÄLDIGT bra eftersom jag och MÅNGA fler med mig tycker att jobba i smågrupper gör att ALLA kan få göra sin röst hörd så att det inte bara är de duktiga och framåtpersonerna som får sina åsikter framförda. Tänk på de ni som föraktar bikupor och liknande arbetssätt.

    Gilla

  2. Åh, så jag känner igen mig i ångesten och tidsspillandet i att diskutera i smågrupper. Skönt läsa om att det, som jag trodde, faktiskt inte ger något mervärde för ansvarsskygga ‘gruppledare’.

    Gilla

  3. Smågrupper tar hand om en massa ”dumma” frågor och funderingar samt folks behov av att berätta vad de känner. Ska man ha diskussion eller frågor i helgrupp tar det jättelång tid och någon ställer sig upp och orerar om saker som bara är ytligt relevanta. Efter smågrupper brukar man däremot få fram vad gruppen tänker och tycker ganska snabbt.

    Gilla

  4. Jag tror inte ovan mötesledare gjorde smågrupper för att hen inte ville prata inför storgrupp utan snarare för att smågrupper fyllde mötets syfte bättre. Det är helt enkelt mer pedagogiskt för syftet.

    Syftet med att diskutera i smågrupper är enkelt – 1 att det jag själv tänker minns jag och ju mer jag bearbetar och bidrar desto mer ansvar tar jag också – 2 att fler får möjlighet att bidra i en diskussion än att bara sitta och lyssna.

    I fallet ovan så hade pedagogerna kunnat skicka ut en beskrivning av sin syn på pedagogik i förväg ”Det som kan skrivas kan också läsas” för att inte slösa tid på mötet men ändå uppfyllt förväntan och förklarat behovet tydligare med att föräldrarna behöver ta sitt ansvar och resonera om hur de förhåller sig till spel etc då det blir problem i skolan – Här gällde fallet ansvar för sina egna barn och få bättre förståelse för hur andra tänker och resonerar. Att inte vilja vara delaktigt och lyssna in andra är problematiskt såväl på jobbet som i privatlivet som förälder att inte vilja förstå den värld och miljö som ens barn befinner sig i. Om man själv är så upplyst att man inte tycker man behöver lyssna på andra föräldrar då kanske man kan dela med sig av sina tankar till andra?

    Mer smågrupper och bikupor där deltagare engagerar sig istället för att bli matade med en monolog – mer sändningstid för alla på ett möte!

    Gilla

  5. Jag håller med. När man bjuder in till ett möte så ska man självklart inleda med sina egna tankar i frågan som ska diskuteras.Förskolan ska inte skuldbelägga föräldrarna men ge dem lite substans och ledsaga dem utifrån barnens bästa.En diskussion kan sedan ta vid som steg två i mötet så att alla får möjlighet att göra sin röst hörd. Slutligen är det viktigt med en summering och ett gemensamt beslut kring hur vi som grupp ska försöka förhålla oss i frågan.

    Gilla

  6. Smågrupper är ett bra sätt att få alla att delta, men behöver en presentation för att fylla sitt syfte och få folk att kunna delta aktivt. I det här fallet var det eyt perfekt verktyg eftersom förskolan ville veta vad föräldrarna tycker om något i hemmet, något som förskolan egentligen inte kan styra över. Genom att diskutera frågan får man veta vad andra föräldrarna tycker och gör och kan få stöd och inspiration. Den som tycker att det är för privat eller jobbigt väljer att avstå att delta.

    Gilla

  7. Tack för tankeprovocerande text! Sånt är alltid kul.
    Du beskriver illa förberedda/genomförda processer, verkar det som. Frågan måste natvis vara relevant ( skolexemplet) och gruppen måste natvis ha ett mandat att göra något med det som kommer fram, och visst måste det finnas en process som lyfter det som sägs, till hela gruppen!
    Mvh
    Johan Hansson

    Gilla

  8. Det värsta med smågrupper är att man sällan får delta i problemformuleringen. Istället tilldelas man ett ämne som man förväntas diskutera. Ofta ett ämne som mötesledaren tycker är viktigt efter en längre eller kortare fundering.

    Vill man skapa en mångsfald av ideer och tankar kring en fråga så ska man diskutera frågsställningen i par under någon minut för att sedan presentera de man kom fram till med ett annat par innan man pressenterar detta i storforum.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s