”Jag mådde bättre när kameran var med”

Fragility_still_2
Den här intervjun publicerades i januari 2016. Foto: Momento film.

Ahang Bashi har gjort en självbiografisk film om ångest och traumat efter flykten till Sverige. 

 

När dokumentärfilmaren Ahang Bashis producent ringde och frågade ”Vad gör du nu för tiden? Du som är en så bra filmare!” såddes fröet till filmen Skörheten. Ahang Bashi gjorde nämligen inte så mycket, mer än att vara djupt deprimerad och sjukskriven.
– Men det var något som hände i mig när han ringde. Jag kanske hade något att berätta, säger hon.
– Jag hade turen att jag bodde ihop med en tjej som också var fotograf. Det blev vårt lilla projekt att börja filma lite. Jag märkte också att jag mådde bättre när kameran var med. Jag kunde vara jättenere, men om jag bestämde mig för att ta med mig kameran när jag skulle träffa min psykolog, då kanske jag kom iväg. Annars hade jag stannat hemma.

Dina föräldrar är med en hel del i filmen. Hur har det gått?
– Mina föräldrar har varit med i mina tidigare filmer också. De är väldigt villiga att göra vad som helst för mig. Det hade inte heller gått att göra en film om det här ämnet utan att de var med. Det lustiga är att jag inte har några problem med att hela svenska folket ska få se min film, medan det känns jätteutlämnande inför min familj och släkt.

Vad hoppas du förmedla?
– Jag älskar själv filmer som är utlämnande och personliga. Jag tycker att det är intressant att se andra människors sätt att klara av livet. Så dels hoppas jag att filmen kan vara inspirerande.
– Dels är det inte lika tabu som för fem eller tio år sedan att tala om psykisk ohälsa, men vad det inte pratas om är hur andra generationens invandrare mår. Jag är intresserad av trauma och flykt, och vad som händer i en familj när man inte pratar om saker utan förminskar det som har hänt.

Filmen kretsar mycket om din upplevelse av att komma som flykting som litet barn. Hur ser du på flyktingsituationen i dag?
– Lidandet hos någon som har korsat Medelhavet är svårt att ta in. Min familj kom med flygplan och vi fick uppehållstillstånd efter två år. Jag kan tänka: Vem är jag att tala om flykt! Men det jag berättar om är ett trauma på ett subtilare plan.
– Det är en stor grupp som har flytt hit, vissa nyligen vissa för 30 år sedan. När vi sökte pengar fick jag ofta frågan om det ”allmängiltiga”: ”Vad kan folk i tv-soffan få med sig?” Som om det inte finns någon allmängiltighet i att unga invandrartjejer har ångest. Då blev jag ännu mer motiverad att filmen skulle handla om flykten till Sverige. Jag hade kunnat göra filmen utan att nämna något om min bakgrund – ”ung tjej har ångest” – men då skulle jag ha landat på ruta ett: Hela mitt liv har jag förnekat att jag har varit med om ett flykttrauma.

Skörheten har premiär på Göteborg filmfestival 29 januari–8 februari och är nominerad till Tempo documentary award på filmfestivalen Tempo i Stockholm 7–13 mars. Filmen är producerad av Momento film.

– Jonas Mattsson

1 Comment

  1. Fantastisk historia!
    Det finns en oöppnat guldgruva där med flyktingar och deras livshistorier. Jag hörde att en amerikansk stor producent har köpt en liten historia av en lilla tjej. Genom flyktingar, deras svåra vägar till den fria världen kan man öppna bit efter bit denna guldgruvan och då blir man överraskat varenda gång – av personer, deras historier och händelsernas förlopp…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s