Diagnoser följer i smartphonens spår
Modern Psykologis krönikör Jonas Mosskin ser psykiska konsekvenser av ständig uppkoppling.
KRÖNIKA. Alla talar om sjukskrivingarna. Vi närmar oss samma läge som för 10–15 år sedan. Mot slutet av 1990-talet ökade sjukskrivningarna markant i Sverige. 2004 var toppåret, sedan sjönk siffrorna fram till 2009. En del tror kanske att det handlade om byte av regering, men då de rödgröna förlorade valet 2006 var trenden redan nedåtgående. Denna trend följde sedan med alliansregeringen. Men trots att Reinfeldts nya moderater försökte att komma till rätta med ”utanförskapet” ökade sjukskrivningarna igen från 2009.
Inget vet riktigt varför. När forskare i efterhand gjorde sina analyser fann de ett visst samband mellan den ekonomiska krisen i början på 1990-talet och ökade sjukskrivningar vid slutet av decenniet. Då var det mest medelålders kvinnor i offentlig sektor som blev sjukskrivna, nu är det småbarnsföräldrar mellan 30 och 39 år som är överrepresenterade.
I dag är det mera dunkelt. Vi har inte haft samma nedskärningspolitik efter finanskrisen 2008 som efter krisen i början på 1990-talet. Sverige har klarat sig hyggligt. Ändå går sjukskrivningarna mot rekordnivåer.
Nytt är att psykisk ohälsa utgör den överlägset största orsaken och står för 40–45 procent av alla sjukskrivningar i dag. I slutet av 1980-talet var det bara 15 procent och rekordsjukåret 2004 stod psykisk ohälsa för omkring 30 procent. Depression, ångest och stressrelaterade besvär såsom utmattningssyndrom är de vanligaste diagnoserna. Psykisk ohälsa hos 18–25-åringar har också ökat och tyvärr sjunker inte självmordstalen för denna åldersgrupp som de gjort för andra.
Är det ungdomsarbetslöshetens fel? Eller har psykisk ohälsa blivit mindre stigmatiserat så att såväl patienter som sjukvård i dag sjukskriver för detta? Eller hänger det ihop med att vi blivit kunder i vården och beställer sjukskrivningar av läkarna? Eller har arbetslivet blivit stressigare?
Det är komplext med orsak och verkan. Men det ser ut som en händelse att nätet och sociala medier exploderat de senaste tio åren. Vi är ständigt uppkopplade. I genomsnitt tittar vi på vår smarta mobil 200 gånger per dag. Gränsen mellan jobb och fritid har suddats ut. Lägg till det att fler har osäkra anställningar, liten påverkan på sin arbetssituation och spenderar sin tid på jobbet i öppna kontorslandskap medan de multitaskar, så som forskningen visat gör oss mer ineffektiva. 80- och 90-talister har ivrigt slukat den digitala utvecklingen fast nu blir de också sjuka.
Kanske är det så att den ständiga uppkopplingen gör oss stressade, utbrända och ger oss ångest och depression. Det är kanske dags att vi slutar sjunga digitaliseringens lov och går till botten med dess konsekvenser.
KRÖNIKA. Alla talar om sjukskrivingarna. Vi närmar oss samma läge som för 10–15 år sedan. Mot slutet av 1990-talet ökade sjukskrivningarna markant i Sverige. 2004 var toppåret, sedan sjönk siffrorna fram till 2009. En del tror kanske att det handlade om byte av regering, men då de rödgröna förlorade valet 2006 var trenden redan nedåtgående. Denna trend följde sedan med alliansregeringen. Men trots att Reinfeldts nya moderater försökte att komma till rätta med ”utanförskapet” ökade sjukskrivningarna igen från 2009.
Inget vet riktigt varför. När forskare i efterhand gjorde sina analyser fann de ett visst samband mellan den ekonomiska krisen i början på 1990-talet och ökade sjukskrivningar vid slutet av decenniet. Då var det mest medelålders kvinnor i offentlig sektor som blev sjukskrivna, nu är det småbarnsföräldrar mellan 30 och 39 år som är överrepresenterade.
I dag är det mera dunkelt. Vi har inte haft samma nedskärningspolitik efter finanskrisen 2008 som efter krisen i början på 1990-talet. Sverige har klarat sig hyggligt. Ändå går sjukskrivningarna mot rekordnivåer.
Nytt är att psykisk ohälsa utgör den överlägset största orsaken och står för 40–45 procent av alla sjukskrivningar i dag. I slutet av 1980-talet var det bara 15 procent och rekordsjukåret 2004 stod psykisk ohälsa för omkring 30 procent. Depression, ångest och stressrelaterade besvär såsom utmattningssyndrom är de vanligaste diagnoserna. Psykisk ohälsa hos 18–25-åringar har också ökat och tyvärr sjunker inte självmordstalen för denna åldersgrupp som de gjort för andra.
Är det ungdomsarbetslöshetens fel? Eller har psykisk ohälsa blivit mindre stigmatiserat så att såväl patienter som sjukvård i dag sjukskriver för detta? Eller hänger det ihop med att vi blivit kunder i vården och beställer sjukskrivningar av läkarna? Eller har arbetslivet blivit stressigare?
Det är komplext med orsak och verkan. Men det ser ut som en händelse att nätet och sociala medier exploderat de senaste tio åren. Vi är ständigt uppkopplade. I genomsnitt tittar vi på vår smarta mobil 200 gånger per dag. Gränsen mellan jobb och fritid har suddats ut. Lägg till det att fler har osäkra anställningar, liten påverkan på sin arbetssituation och spenderar sin tid på jobbet i öppna kontorslandskap medan de multitaskar, så som forskningen visat gör oss mer ineffektiva. 80- och 90-talister har ivrigt slukat den digitala utvecklingen fast nu blir de också sjuka.
Kanske är det så att den ständiga uppkopplingen gör oss stressade, utbrända och ger oss ångest och depression. Det är kanske dags att vi slutar sjunga digitaliseringens lov och går till botten med dess konsekvenser.
