Inför Homeland: Därför ser psykoserna ut som de gör

MP2013-8-54-55
Den här artikeln publicerades först i Modern Psykologi 8/2013.

Så tar sig tidsandan in i psykotikernas van­föreställningar. Lotten Wiklund reder ut.

I januari 1797 togs en man vid namn James Tilly Matthews in på Bethlems psykiatriska klinik i London. Han hävdade att han var utsatt för en komplott. En liga bestående av sju män övervakade, påverkade och torterade honom med hjälp av en sorts pneumatisk vävstol som sände ut magnetisk strålning. James Tilly Matthews anses vara det första dokumenterade fallet av paranoid schizo­freni.

I dag är electronic harassment en egen genre. Individer som upplever sig vara övervakade, utsatta för strålning eller ”chipade” är på väg att bli kulturellt allmängods. I tidningsartiklar och på nätet omskrivs de som ”strålkärringar” och ”foliehattar”. Över alltsammans vakar ”den stora konspirationen”.

Det är lätt att skratta åt alltsammans.

Men det finns en allvarligare och mer vardaglig sida av problemet.
Vanföreställningar kan ingå som symtom i ett stort antal psykiatriska diagnoser, bland annat psykossjukdomar som schizofreni och bipolär sjukdom. Ibland uppträder vanföreställningarna tillsammans med hallucinationer, ofta i form av röster.
Psykossjukdomar skapar som regel stort lidande hos den som drabbas. Att leva i en verklighet som omvärlden inte relaterar till, kan väcka ångest och frustration. Om den verklighet man lever i dessutom framstår som hotfull och skrämmande blir tillvaron ännu svårare.

Pebbles Karlsson Ambrose är en som vet. Hon drabbades av sin första psykos efter att ha fött sitt andra barn.
– Att vara i en psykos är lite som att drömma, säger hon. I mina psykoser upplevde jag en distans till det som hände, på samma sätt som jag gör när jag drömmer. Men man är i den fiktiva världen samtidigt som man lever sitt vanliga liv och går till Ica eller är med sina barn.

I boken Jag vet inte var psykoser kommer ifrån (Ordberoende förlag, 2012) skriver hon om sina upplevelser. Pebbles Karlsson Ambrose trodde att hon mötte en agent från FBI som drogade henne och att hon var förföljd av en man hon kände. Hon trodde också att hon deltog i ett ”spel”, en stor konspiration, och att hon hade relationer med olika kändisar. Hon såg tecken på att ”spelet” pågick överallt i sin omgivning, på tv:n och på nätet.
– Jag vet inte varför jag snöade in på kända män. Möjligen kan jag förstå varför Robert Aschberg dök upp. Honom hade jag träffat en gång, och jag gillade honom. Men jag vet inte varför Sting, Abba-Björn och Michael Jackson var med.


Annons:
Prenumerera


Första gången Pebbles Karlsson Ambrose hörde röster trodde hon att det stod någon bredvid henne och pratade. Hon beskriver hur hon kämpade för att få den upplevda verkligheten att verka rimlig.
– När jag inte såg någon började jag tänka att jag pratade med någon ur det förflutna och att jag hade blivit synsk.
Vissa inslag i psykosen kan hon härleda till tidigare händelser i sitt liv, medan annat framstår som obegripliga i efterhand.
– Man plockar lite här och där, säger hon. Många plockar från nyheterna. När jag låg inlagd träffade jag många som inspirerats av Dan Brown, författaren till Da Vinci-koden, och trodde att de skulle ta hand om Jesus avkomma.

Jennifer Strand är doktorand på Institutionen för psykologi vid Göteborgs universitet. Hon arbetar med en avhandling där hon intervjuar personer som diagnosticerats med schizofreni, bland annat om vad rösterna i deras huvud säger och hur detta relaterar till deras egna livserfarenheter.
– Det finns ofta en tydlig koppling mellan innehållet i psykoser och det som personerna varit med om tidigare, säger hon.
– En person som upplever sig vara utsatt för en konspiration, som kanske tror att telefonen är avlyssnad, kan också ha haft en verklig anledning att vara rädd.

Den orealistiska upplevelsen, paranoian, kan alltså vara ett sätt att skydda sig mot ett reellt hot. Dessutom har innehållet i psykoserna många gånger större betydelse för hur personen mår än själva det faktum att de har psykoser.
– En del patienter hör röster som är verkligt trakasserande och nedbrytande, och det gör att de mår fruktansvärt dåligt. Men vanföreställningar och psykossymtom förekommer även bland friska personer, som alltså inte har någon diagnos, säger Jennifer Strand.

Men det är inte bara personliga erfarenheter som påverkar innehållet i psykoser och hallucinationer. Det visar bland annat den österrikiske psykiatern Thomas Stompes forskning. Han talar om betydelsen av Zeitgeist, tidsandan. Enligt Stompes beräkningar var det tre gånger vanligare att psykoser innehöll föreställningar om änglar på 1800-talet än det var på 1900-talet.
– Visst är det olika psykosinnehåll i olika kulturer, säger psykologen Malin Hildebrand Karlén, som skrivit  boken Vansinnets diagnoser (Carlsson, 2013).
– Förr, när människor var betydligt mer religiösa fanns exempelvis diagnosen demonomani. Människor upplevde att de var besatta av onda andar. I dag är det vanligt att människor upplever att deras tankar kontrolleras av utomjordingar eller av andra människor med hjälp av avancerad teknik.

Malin Hildebrand Karlén tycker inte att det är märkligt att tekniken som ett medel för övervakning spelar en viktig roll i psykoser och vanföreställningar i dag.
– Tänk på massmedier och internet. Vi har nyligen sett många rubriker om systematisk övervakning från USA. Och om man går till sig själv så är det kanske inte så konstigt att man känner sig lite övervakad ibland, när det ligger bilder och information om en på nätet, som man inte har lagt upp själv.

Det okända skapar rädsla, befogad eller inte.
– Att ny teknik ofta förekommer kan bero på att de allra flesta inte vet exakt hur den fungerar och vad den kan användas till. En sådan osäkerhet är en potentiell grogrund för rädsla, säger Malin Hildebrand Karlén.

En psykos är en traumatisk reaktion på något. När samhället genomgår  förändringar, påverkas våra reaktioner.
I filmen A beautiful mind (2001) spelar Russell Crowe den Nobelprisbelönade matematikerns John Nash, som led av schizofreni. Han upplevde sig bland annat vara förföljd av en FBI-agent som ville att han skulle leta efter mönster i tidningar och avslöja en sovjetisk komplott. Här talar tidsandan i form av kalla kriget, som var det största globala hotet i den tid då Nashs psykossjukdom bröt ut.

I dag har kalla kriget bytts ut mot kriget mot terrorismen. Carrie Mathison, spelad av Claire Danes, är CIA-agenten som lider av bipolär sjukdom i den amerikanska serien Homeland. I gränslandet mellan sjukdomsdrivna föreställningar och realitet skapas en komplicerad blandning av fullt verkliga konspirationer och paranoida idéer.

Att Carrie Mathison gjort sina mest betydelsefulla insatser i sin arbetsgivares jakt på terrorister, samtidigt som hon med expressfart rusat mot sina maniska skov, stämmer överens med den senaste forskningen om kreativitet och psykossjukdom. Det säger också en del om hur suddig gränsen som skiljer dem åt är.

Att tala om kategorierna sjukt och friskt som två helt skilda och absoluta tillstånd ger en felaktig bild, menar Malin Hildebrand Karlén.
– Vanföreställningar är en variation på ett normalt sinnestillstånd. Men det är de som lider av sina vanföreställningar vi möter och uppmärksammar.

Så gränslandet mellan sjukt och friskt är stort och snårigt.

Ett exempel på det ges av Anneli Goulding, som är forskare i psykologi vid Göteborgs universitet. Hon studerar människor som inte lider av psykisk ohälsa men som har paranormala upplevelser eller erfarenheter. Att människor som drabbas av psykoser ofta intresserar sig för new age eller övernaturliga fenomen är omvittnat.
– Paranormala föreställningar ingår ofta som ett diagnostiskt kriterium hos människor med svåra psykiska störningar. Men friska människors paranormala upplevelser kan många gånger likna dem som svårt psykiskt sjuka har. En skillnad kan vara att friska människor känner att de har kontroll över händelserna.

Anneli Goulding studerar bland annat hur friska individer med paranormala upplevelser uppfattar sin hälsa och sitt välbefinnande.
– För att något ska betraktas som en sjukdom måste det ju också vara behäftat med ett personligt lidande, exempelvis ångest, och att inte kunna sköta ett arbete eller att inte upprätthålla relationer. Men våra diagnossystem är i grund och botten väldigt kategoriska. Antingen är du sjuk eller frisk, säger hon.
Men James Tilly Matthews då? Han med vävstolen? Jo, han hade ett stort personligt intresse för mesmerismen som vid den här tiden var en verkligt ”vetenskaplig” nyhet. Den tyske läkaren Franz Mesmer menade att alla djur och människor bestod av magnetisk vätska. Han behandlade allehanda åkommor, även psykiska, genom att försätta sina patienter i trans och därpå låta dem vidröra olika metallföremål. På så sätt skulle den magnetiska balansen återställas och patienten tillfriskna. Mesmer dömdes sedermera för kvacksalveri. Men han anses även vara hypnosens fader.

Vävstolen, den som sände ut strålningen som plågade Matthews, är den maskin som förebådar den industriella revolutionen. Att Matthews levde i en brytningstid, under upplysningen och den begynnande industrialiseringen, råder det inget tvivel om. Och att han verkligen plågades av den magnetiska vävstolen är också väl dokumenterat.

I dag finns organisationer vars medlemmar hävdar att de är ofrivilliga offer för psykologiska experiment, där de har försetts med datachips eller elektroder som övervakar dem och sänder ut röster i deras huvud. De menar att militären och andra myndigheter bedriver otillåten forskning och har skapat lobbygrupper för att avslöja omfattningen av detta.
– Många gånger bottnar psykoser i existentiell rädsla, säger Malin Hildebrand Karlén. Och många gånger kan psykoser och vanföreställningar också vara väldigt nedbrytande. Men det finns de som kan fungera väl trots vanföreställningar, och det finns även nätverk för människor som trivs med rösterna i sina huvuden.

Jennifer Strand är inne på samma tanke.
– När det handlar om vanföreställningar eller hallucinationer så kanske det primära inte alltid är att bota symtomen. Kanske kan det handla om att lära sig leva med dem. Att ge patienter verktyg för att förhålla sig till rösterna.
Lotten Wiklunds artikeln publicerades först i Modern Psykologi 8/2013: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera

1 kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s