Rivningsobjekt: jaget. Entreprenör sökes.

Åsa Nilsonnes krönika publicerades först i Modern Psykologi 3/2015.
Åsa Nilsonnes krönika publicerades först i Modern Psykologi 3/2015.

Åsa Nilsonne hoppas på att neuropsykologin ska förklara vem hon är.

KRÖNIKA. Jaget är ett problem.

Detta är inget nytt.

I Bibeln hittar vi exempelvis formuleringen: ”Anden är villig men köttet är svagt.” Den beskriver en högst vardaglig situation: vi gör det vi inte vill göra, eller inte anser att vi borde göra. Alternativt låter vi bli att göra det vill, eller borde. Ett ”jag” som uppfattats som viljans och moralens hemvist blir ytterst ansvarigt för våra handlingar. Ur det perspektivet måste vi vilja allt vi gör. Äta/dricka för mycket. Skrika åt barnen. Redan här börjar det bli orimligt, eller hur?

Inom psykiatrin har det här synsättet fått rent tragiska konsekvenser, exempelvis de kontrakt som förekommit där självskadande patienter har lovat att inte skada sig, och accepterat dramatiska bestraffningar ifall de brutit kontraktet. När de sedan ändå skär sig anses straffet vara rimligt – ”jaget” hade lovat, ”jaget” har brutit sitt löfte, ”jaget” måste ta konsekvenserna. Men om vi frågar ”hade du kunnat låta bli?” blir svaret ”klart att jag inte kunde låta bli, annars hade jag väl inte gjort det”.

Som psykiater tycker jag att det brådskar att styra upp vår syn på ”jaget”. Det gamla behöver rivas, ett nytt byggas upp. Vem ska då få rivningsuppdraget?

Mindfulnessfolket?

Inom meditationstraditionen är det vanligt att betrakta jaget som en illusion. I stället strävar man efter att förstå upplevelsen av ett jag som en sensorisk upplevelse bland andra.

Nej. De har haft tvåtusen år på sig, det går för långsamt.

Författare och litteraturkritiker? Inom litteraturen har det pågått ett projekt som ibland kallats för dekonstruktionen av ”jaget”. Ansatsen stannar dock vid textanalys och har fortfarande inte gjort några större avtryck i den kliniska vardagen.

Nej.

Filosoferna? Deras redskap är förnuft, logik, tanke. Som alla är delar av ”jaget”. Den medvetna jaguppfattningen ska därmed dissekera sig själv. Vi kan få intressanta problematiseringar av begreppen ”jag” eller ”den fria viljan”, men jag tycker i alla fall inte att de varit till stöd i den faktiska verkligheten.

De får inte heller uppdraget.

Juridiken kan vi nog inte räkna med att få in anbud ifrån eftersom den behöver någon som kan ställas till svars, och religionen, som behöver en enhetlig själ som ska leva vidare, vill nog inte heller delta.

Jag föreslår att uppdraget går till neuropsykologin. De har nya och ändamålsenliga verktyg som börjar kunna visa oss var de olika delfunktionerna av det som vi upplever som vårt ”jag” är lokaliserade i hjärnan, och även hur de interagerar med varandra.

Därmed kan vi äntligen börja förstå ”jagets” funktion och dysfunktion. Dags att förpassa det gamla ”jaget” till historien, och låta det nya göra entré.

Åsa Nilsonne är professor i medicinsk psykologi, psykiater, legitimerad psykoterapeut och författare. Hon gav nyligen ut romanen H (Natur & Kultur). Hennes krönika publicerades först i Modern Psykologi 3/2015: Pappersutgåva | För skärm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s