Äcklet styr ditt val

MP2014-4-52-53
En tidigare version av Daniel Nilssons artikel har publicerats i Modern Psykologi 4/2014.

Varför röstar vi som vi gör i politiska val? Forskning visar att det kan ha att göra med hur känsliga vi är inför sådant som inger olust.

Idéerna om politisk psykologi går tillbaka till antiken, där såväl Platon som Aristoteles i Republiken respektive Politiken funderade över den mänskliga naturen och politikens gränser. Tråden togs upp av Thomas Hobbes på 1600-talet och Jean-Jacques Rousseau på 1700-talet, som inbördes hade vitt skild syn på saken. Där Rousseau ansåg att människan i grund och botten är en god varelse som vill leva i samexistens, menade Hobbes att den mänskliga naturen kräver en stark stat som kontrollerar henne. Under 1900-talet grundade sig den politiska psykologin i hög grad på psykoanalys. I boken The authoritarian personality försökte filosofen Theodor Adorno på basis av Sigmund Freud koppla personlighetsdrag till politiska ideologier, ett försök som mötte både ris och ros.

De flesta nutida förklaringar rörande väljarbeteende härrör ur rationalismen. Enligt den är människan en i grund och botten förnuftig varelse, som medvetet gör det som gynnar henne och hennes omgivning – den som vill ha mer i plånboken röstar på Moderaterna, men den som vill stärka arbetarnas rättigheter röstar på Socialdemokraterna. Rationalismen tar avstamp i upplysningen som, med sin syn på människan som en varelse med fri vilja som navigerar med öppna ögon i tillvaron, har satt sin prägel på hela västerlandet.

Men det finns ett alternativt sätt att se på människan som politisk varelse, som står i stark kontrast till det rationella, och som vunnit mark de senaste åren. Här ses människan som irrationell och i viss mån styrd av sin natur. Företrädd av bland andra den amerikanska psykologen Jonathan Haidt tar man avstamp i 1700-talstänkaren David Humes tes om människan som slav under sina passioner. Denna nyare syn använder sig av de senaste framstegen inom bland annat genetiken och neurovetenskapen. Särskilt modern hjärnavbildning, så kallad funktionell magnetresonanstomografi, har visat sig användbar, då den visar vilka delar av hjärnan som aktiveras när vi fattar moraliska beslut. Den rationalistiska teorin om människan som en förnuftets fackelbärare står här inte högt i kurs. I stället hävdas att vi till stor del styrs av en nedärvd och i barndomen präglad undermedvetenhet, som bara med mycket möda och stort besvär kan styras i vissa riktningar.


Annons:
Prenumerera


Jonathan Haidt använder sig av en metafor kallad elefanten och ryttaren, där elefanten är det nedärvda undermedvetna och intuitiva, medan ryttaren är det medvetet resonerande. Elefanten är stor och svår att kontrollera och fortsätter gärna på sin upptrampade väg, och ryttaren kan inte göra mycket för att ändra dess riktning, trots att den menar sig sitta på sanningen.

För David Pizarro, psykolog vid Cornell university i Ithaka, New York, utgör äckel en stor del av ”elefanten”. Känslan uppstår tidigt i våra liv och är en av de mest lättaktiverade av våra basala universella känslor. Ofta räcker det med en bild, en doft eller ett ord för att olusten ska blomma ut. För David Pizarros del väcktes intresset för känslan när han märkte att det fanns en korrelation mellan hur känslig någon var inför moraliska frågor och vederbörandes politiska åsikt. Genom att läsa upp olika obehagliga berättelser för försökspersoner om bland annat sex, mat och våld, och sedan låta dem betygsätta hur äcklade de upplevde att de var, fick David Pizarro ett statistiskt underlag. När han märkte att de som var mest lättäcklade även var de mest konservativa beslöt han sig för att undersöka saken närmare.

Tillsammans med kollegan Yoel Inbar vid Tilburg university i Nederländerna genomförde David Pizarro en rad studier där de fick tesen bekräftad gång på gång. I en studie undersökte David Pizarro och Yoel Inbar moraliska attityder hos de som röstade i det amerikanska presidentvalet 2008. Det visade sig att även här var de som röstade konservativt mer känsliga inför sådant de uppfattade som äckligt. I samma studie lät man över 5 000 personer från 121 olika länder svara på ett formulär – och fann samma korrelation där.

Vad som är hönan och ägget i sammanhanget är svårt att säga, men enligt David Pizarro handlar det om ett evolutionärt utvecklat smittskydd, som färgat av sig på vårt beslutsfattande system.
– Äckel är en känsla som utvecklats specifikt för att få oss att undgå sjukdomar. Det är en naturlig, universell reaktion på allt som kan tänkas bära på sjukdomar. Den sträcker sig även till att innefatta människor som verkar vara sjuka, men också till dem som man anser har alltför annorlunda seder gällande mat, renlighet eller sexualitet, säger han.

Detta innebär enligt David Pizarro att människor som lätt känner avsky, eller som har lättare att bli upprörda än andra, är snabbare på att göra negativa värderingar av sexuella beteenden som skiljer sig från ens eget. Det är något som också blev tydligt i en uppföljande studie, där David Pizarro och Yoel Inbar märkte att det gick att manipulera människor till att bli mer konservativa.

I studien lät de deltagare fylla i en enkät där de uppgav sina attityder inför olika sorters sociala grupper, såsom homosexuella, afro­amerikaner, idrottare, sydstatare och så vidare. I experimentet ingick att vissa av deltagarna fick fylla i enkäten i ett illaluktande rum. Det visade sig då att deltagarna i det illaluktande rummet blev strängare i sin bedömning av homosexuella – däremot påverkades inte inställningen till de övriga grupperna. Det evolutionärt utvecklade smittskyddet tycks ha triggats av ett, som många av deltagarna uppfattade det, avvikande sexuellt beteende och därmed en potentiell smittorisk – oavsett om det hade någon bäring i verkligheten eller inte. Detta ligger även i linje med det faktum att homosexuella historiskt sett är en grupp som ofta utsatts för retorik som syftat till att framkalla olust.

Men även attityden gentemot till exempel utlänningar är formbar – genom att få människor att tänka på sjukdomar kan man göra dem mer främlingsfientliga, menar David Pizarro. Det finns även bevis för att kulturer som utvecklades i geografiska regioner där det historiskt sett fanns en hög andel patogener, alltså organismer som framkallar sjukdomar, är mer konservativa sexuellt och är mer försiktiga gentemot utlänningar.
– Det är för mig logiskt att äckel – både som en egenskap och som en flyktig känslomässig upplevelse – sammanfaller med politiska åsikter som är mer konservativa, på det sätt vi har dokumenterat, säger David Pizarro.
Nu ligger inte Pizarros slutsatser i mittfåran av politikforskningen. En person som är skeptisk är Andreas Johansson Heinö, statsvetare vid Göteborgs universitet.
– Jag är inte övertygad. Däremot tycker jag generellt att det behövs biologiska perspektiv inom samhällsvetenskapen. Det är viktigt att ta hänsyn till en mer komplex syn på människan och inte bara betrakta henne som en rationell, formbar och autonom varelse, säger Andreas Johansson Heinö.

Han påpekar att det har funnits en rädsla för att inkludera biologiska perspektiv i samhällsvetenskapen.
– Inte minst på grund av att detta ligger närmare en människosyn som traditionellt omhuldats av konservativa, säger han.

Nu menar inte David Pizarro att alla lätt­äcklade är konservativa – däremot hävdar han att de flesta konservativa är lättäcklade. Han menar att det troligen är så att konservativa är mer benägna att låta känslorna styra, oavsett om det sker medvetet eller inte.

Den amerikanska bioetikern Leon Kass har talat om en ”visdomens avsky”. Med det menar han att en intuitiv olust inför något kan vara ett tecken på att det är moraliskt dåligt i sig självt. Det kan gälla till exempel tanken på kloning, extremt sena aborter eller liknande. Leon Kass anser även att visdom kan manifestera sig i olust gentemot det som i sig själv saknar godhet eller visdom, trots att detta kanske inte är uppenbart för förnuftet. Avskyn fungerar därmed som en undermedveten, moralisk sköld som hjälper oss att navigera i tillvaron.

En (av många) som motsätter sig detta synsätt är den amerikanska filosofen Martha Nussbaum, som anser att olust inte bör påverka moralen hos medborgare i en modern demokrati, eftersom äckel rangordnar människor – eller livsstilar som associeras med äcklet – i en orubblig hierarki. David Pizarro själv tycks ställa sig någonstans mittemellan.
– Det kan finnas tillfällen då äcklet faktiskt kan visa sig vara en bra guide till vad som är ”rätt” eller ”fel”. Det vi däremot bör vara medvetna om är hur vi fattar moraliska beslut och om vi är konsekventa. Det är det som jag tror att min forskning bäst kan användas till, att den ger en inblick i vårt eget beslutsfattande.

Med andra ord kan den amerikanska vetenskapsjournalisten Robert Wrights åsikt vara användbar i det här fallet: ”För oss som är utilitarister (rationalister) är det frestande att se på människor med mer känslomässigt baserade värdesystem som primitiva och som stående i vägen för utvecklingen. Men om det är något som psykologin lär oss så är det att vara misstänksam mot den intuition som säger att det är de andra som är problemet och inte vi.”
Daniel Nilsson är frilansskribent. En tidigare version av den här artikeln har publicerats i Modern Psykologi 4/2014: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera


KOMMENTAR (Obs: Skriven inför valet 2014)
”Blä, vad äckligt!”
Rynkar du på näsan när nya maträtter läggs upp på tallriken? Hajar du till när du presenteras för främmande seder och bruk? Blir du kanske illa berörd om några av samma kön kysser varandra på gatan? För varje jakande svar på den sortens frågor ökar alltså sannolikheten för att du kommer att rösta på ett konservativt parti.

Nu är det inte så många som kallar sig konservativa längre, i alla fall inte i den mening som psykologen David Pizarro talar om i artikeln ovan.

Men det finns ett parti som alldeles nyligen börjat kalla sig konservativt. I första meningen på sitt senaste principprogram deklarerar sig Sverige­demokraterna som både socialkonservativa och värdekonservativa. Ur vilken mylla den sverigedemokratiska konservatismen har grott kan vi lämna därhän för stunden, för man behöver inte ha följt partiet särskilt nära för att upptäcka David Pizarros obehag inför det obekanta. Det räcker att till exempel lyssna på Jimmie Åkessons upplevelse av sin uppväxt i psykoterapeuten Poul Perris SVT-serie Nyfiken på partiledaren.

När jag först läste om äcklets evolutionära funktion, och hur David Pizarro kopplar det till såväl främlingsfientlighet som homofobi, så ryggade jag själv tillbaka. För vad leder en sådan iakttagelse egentligen till i förlängningen? Kan den legitimera åsikter som jag tar avstånd ifrån?

Nej, det är klart att den inte gör. Ändå dyker den sortens slutledningar ofta upp när biologiska förklaringar till mänskligt beteende presenteras.

Tack och lov är vi inga biologiska robotar. Att en beteendereaktion iakttagits i biologin eller psykologin betyder inte att det måste styra våra beslut om samhället. Det finns ett är, och det finns ett bör. Att välja detta bör är att ta ställning till ett är. Det är det vi har politiken till.
Jonas Mattsson, chefredaktör och ansvarig utgivare Modern Psykologi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s