Upp till kamp mot smärtmonstret

Text:


Bokrecension. Långvarig smärta är en folksjukdom i Sverige. Inte sällan är det dessutom en smärta som inte går att förklara, då orsaken varken är en sjukdom eller en skada som går att behandla. Hälften av dem som är drabbade upplever att smärtlindring inte hjälper.
Rikard Wicksell arbetar på Karolinska sjukhuset i Solna med beteendemedicinsk behandling av långvarig smärta. I boken Att leva med smärta: ACT som livsstrategi (Natur & Kultur 2014) beskriver han metoden, som han själv har varit med om att utveckla. Det är inte en bok om smärtlindring, utan om behandling av långvarig smärta, som andra metoder har misslyckats med att lindra.
Boken grundar sig på ACT, acceptance and commitment therapy, en vidareutveckling av kognitiv beteendeterapi, kbt, och handlar om förmågan att leva meningsfullt och innehållsrikt, också i närvaro av smärta och annat obehag som inte går att ta bort. Att ACT har goda effekter för personer med långvarig smärta finns det numera vetenskapligt stöd för.
Utförligt, balanserat och respektfullt reder Rikard Wicksell ut begreppen, som varför smärtsystemet inte alltid är att lita på, trots att det larmar och står i, och hur smärtan snärjer smärtbäraren med tankar och beteenden. Den blir till ett ”smärtmonster” som får bestämma för mycket. Första prioritet blir att till varje pris minimera obehag. För att uthärda smärta begränsar man sig. Inget konstigt med det, men förlusten blir stor, enligt Rikard Wicksell.
Den existentialistiska psykologins företrädare, Viktor Frankl, skriver i sin bok Livet måste ha en mening att människor kan stå ut med nästan vad som helst, så länge de känner mening. Men av rädsla för att få ont väljer många bort saker som ger dem mening. Kanske minskar smärtan, men bara kortsiktigt.
Med acceptans menas här att ge upp kampen för att bli av med smärtan, i syfte att ta till vara på livet. Budskapet är att det kan kännas obehagligt men inte är farligt. För att kunna ändra beteende krävs att man bekantar sig med smärtmonstret, förhåller sig kritiskt till sina tankar och tränar på att koppla bort autopiloten.
Boken innehåller praktiska övningar i varje moment. En viktig sådan är att definiera vad som är meningsfullt för just dig. Att följa instruktionerna ger säkert utdelning. Har man väldigt ont kan det nog bära emot, men man får absolut en hint om i vilken riktning man skulle kunna gå, kanske med professionell hjälp. Det handlar om att bestämma sig. Men det här är också en bok för anhöriga och andra som kan bli bättre på stödja utan att förminska.