Psykologin bakom järnridån

Artikeln publicerades ursprungligen i Modern Psykologi 7/2014.
Artikeln publicerades ursprungligen i Modern Psykologi 7/2014.

När det östtyska kommunistpartiet den 9 november 1989 meddelade att det skulle bli lättare att resa ut från det slutna DDR var en boll i rullning som inte gick att stoppa. Folkmassor strömmade till båda sidor av Berlinmuren, som byggdes 1961 för att hindra utvandringen till Västtyskland. Snart började demonstranter att riva muren, inför ögonen på gränsvakter, som fram till dess varit beordrade att skjuta alla som försökte fly till det kapitalistiska Västtyskland. Inom ett år hade Tyskland, som varit delat sedan andra världskrigets slut, återförenats och diktaturerna i Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien fallit. Här är fyra saker som det Sovjetdominerade östblocket lärt oss om psyket.

1. Stasi-syndromet: 50 000 psykiskt skadade i DDR
Östtysklands säkerhets- och underrättelsetjänst, Stasi, hade 189 000 inofficiella medarbetare och 300 000 östtyskar beräknas ha fänglats av politiska skäl mellan 1945 och 1989. Redan på 1990-talet fick de psykiska följderna av Stasis verksamhet ett namn. Stasi-Verfolgten-Syndrom (Stasi-förföljelsesyndrom) har många likheter med posttraumatiskt stressyndrom, ptsd, men särskiljer sig tillräckligt för att kräva en egen term, enligt den västtyske psykiatrikern Uwe Peters som lanserat begreppet. I sin artikel från 1991 hävdade Uwe Peters att omkring 50 000 personer led av syndromet.

2. Rumänsk anknytning: Skräckscener från barnhemmen
När portarna till de rumänska barnhemmen öppnades efter diktatorn Nicolae Ceausescus fall möttes omvärlden av skräck­injagande bilder. Negligeringen av barnens grundläggande behov var så omfattande att det utvecklats en hel forskningsgren, som följt hur vanvården påverkat de nu vuxna barnen, varav många adopterats till andra länder. Inte minst har anknytnings­teorin fått sina teser bekräftade.

3. Pavlovsk marxism: Behaviorismen var poppis i öst
Medan psykologer på vänsterkanten i Västeuropa kombinerade Marx och Freuds läror, i ”freudomarxismen”, så var den sovjetiska ”reaktologin” ett försök att gifta samman behaviorismen med marxismen. Teorin kom i onåd på 1930-talet, men behaviorismen fick ett uppsving igen efter andra världskriget, då parad med en viss persondyrkan av den ryske fysiologen Ivan Pavlov (1849–1936), vars studier av hundar lagt grunden den betingning som är en grundsten i dagens kognitiva beteendeterapi.

4. Zeigarnikeffekten: Sovjetiskt tankeråd
Den litauiska psykologen Bluma Zeigarnik föddes 1901 och kom att bli en av Sovjetunionens ledande psykologiforskare. Det var vid ett kafébesök i Wien, medan hon studerade i Berlin på 1920-talet, som hon började intressera sig för hur kypare kunde minnas beställningar så bra, bara för att glömma bort dem så fort de serverats. Den effekt som hon sedan bekräftat med experiment och fått ge namn åt handlar även om hur olösta problem tenderar att störa oss ända tills de fått ett avslut. Effekten är ett gott argument för att göra färdigt en uppgift innan man tar sig an nästa. Bluma Zeigarnik dog 1988.

Den här artikeln är hämtad ur Modern Psykologi 7/2104: Pappersutgåva | För dator/läsplatta/smartphone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s