Så funkar beroende
om konstruktionsfelet i hjärnan som gör att vi berusar oss – och fastnar i beroende.
Ge mig 18 skålar med vin, därför att jag älskar att vara full.”
Nej, det är inte den senaste skandalbloggaren och Big Brother-deltagaren Hanna Widerstedt som twittrar innan hon drar ner på Stureplan, det är en kvinna i Egypten, ett par tusen år före vår tideräkning, som värmer upp inför en fest. Behovet att berusa sig, bli dragen, packad och hög tycks ha följt människan sedan urminnes tider, men frågan är varför. Varför nöjer vi oss inte med att vara de vi är? Vad är det vi flyr från? Eller – vad är det vi söker? Låt oss ge oss i väg på en vetenskaplig och psykologisk roadshow på jakt efter rusets orsaker.
För det första: Att vi kan bli fulla eller få kickar beror på en naturens nyck, en miss helt enkelt.
– Alltihop handlar om begär!
Mia Ericson är docent vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin i Göteborg och hon är övertygad om att vårt behov av rus i första hand är en fråga om ren biologi. Vi är byggda för att sukta och leta upp allt det där som får oss att överleva – mat, sex och barn. Redan när någon av våra anfäder fick i sig den där första jästa vindruvan var det klippt, tror hon. Kemikalierna i frukten samspelade direkt med hjärnans känsliga belöningssystem och fick oss att börja längta efter alkohol.
Vid ett annat skrivbord i samma stad hittar jag Claudia Fahlke, professor i missbrukspsykologi vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset. Hon håller med, visst är vi biologi, men riktigt så enkelt är det inte. Nej hon ser människans relation till ruset mer ur ett ”bio-psykosocialt” perspektiv.
Kroppen reagerar, visst, men vår relation till drogen beror också på omgivningen, situationen, kulturen och våra egna behov.
– Om vi bara tar de känslor som framkallas av drogerna så kan de skapa en psykologisk parenteseffekt.
En vad sade du?
– Drogen befriar oss en stund från vårt vardagsjag och vår egen historia. Den isolerar både det som varit och det som ska komma, och för en stund existerar vi bara i den sinnesstämning som drogen framkallar. Vi är lugnare, piggare eller smartare än vanligt. Vi har satt oss själva i karantän.
Klockan är sju en fredag kväll, på ena sidan den gångna veckans trassel och trubbel, på den andra helgens specifika krav – städa, fotbollsträning, fika hos svärmor. Så tar man ett glas vin, eller två, och hamnar i ett förgyllt nu. På krogen, samma vin eller öl, men en annan form av parentes som skjuter undan osäkerhet och sociala hämningar, eller en tablett eller lina som gör dig vild och oövervinnlig.
Och det är inte bara vuxna som söker efter andra medvetandetillstånd, berättar Claudia Fahlke. Titta på små barn som gungar så de hisnar eller snurrar sig vimmelkantiga. Och djur, ja också de kan ibland söka sig till frukt som för länge sedan passerat bäst före-datum.
Men oavsett om orsaken till att vi berusar oss inte är densamma, så är riskerna desamma. Så här går det till, förklarar Mia Ericson.
– Förväntningssystemet är byggt så att vi ska längta efter det vi behöver, det som får oss att överleva. Och för att poängtera att vi är på rätt väg premierar kroppen vår konsumtion av detta nödvändiga genom att bland annat frigöra signalsubstansen dopamin, som ger den där känslan av njutning.
Så den där sköna känslan när du tuggar i dig oxfilén och bearnaisen eller vilar ut efter en kärleksnatt är hjärnans respons: bra jobbat!
– Problemet, berättar Mia Ericson, är att cellerna där inne inte kan skilja mellan kemikalier som systemet självt producerar och de som drogerna framkallar. Därför luras de att tro att till exempel alkohol ingår i nödvändigheterna.
– Dessutom, säger hon, är drogerna mycket starkare än våra vanliga livsförhöjare. Belöningarna kommer snabbare och därmed risken för beroende.
Fast alla droger fungerar förstås inte likadant. Vissa, som nikotin och alkohol, är starkt beroendeframkallande, andra utsätter oss för stora risker genom att till exempel få oss att tro att vi är oövervinnliga.
I en undersökning som kom för bara någon månad sedan visar franska forskare vid Pierre Mendès France-universitetet i Grenoble att den som är smått berusad tycker att han är snyggare, originellare och roligare än till vardags. Dessutom har han vid det laget fått det som i vissa kretsar kallas för ”ölglasögon” och tycker att alla i hans närhet också är snyggare än vanligt.
Om alkoholen gör oss mer sociala, berättar Claudia Fahlke, så ger heroin och morfin en stark känsla av lugn och harmoni. Kokain och amfetamin får dig att känna dig pigg, smart och begåvad medan partydrogen ecstasy ger dig ett omåttligt självförtroende.
Låter som ingredienserna i en platsannons. Kan det vara så att ett krävande samhällsklimat kan locka vårt känsliga jag till att ta till artificiell egoboosting?
– Många människor är sökande i vårt samhälle och har behov av att stärka sin självkänsla, så visst. Men droger är aldrig någon lösning på problemet, de orsakar alldeles för många negativa konsekvenser för vår hälsa.
Inom psykoanalysen har man talat om berusningen som en form av regression, ett sätt att fly tillbaka till ”det förlorade paradiset”, det ansvarslösa och den på samma gång starka tillhörigheten som fanns i symbiosen med mamma. Ruset är i och för sig en flykt bort från den man är i dag, menar Johan Cullberg, professor i psykiatri, men det är också ett sökande inåt, efter andra delar av sitt jag. Det handlar, menar han, om ett grundläggande mänskligt behov. Samma sak som sker när barn leker, när konstnärer experimenterar eller när troende tar nattvarden.
I alla tider har drogerna varit en del av de sociala och religiösa ritualerna. I Dionysoskulten i det gamla Grekland träffades männen för att dricka vin och förena sig med gudarna. I Norden drack man mjöd för att få del av Odens skaparkraft. I Native American Church i USA är det peyoten som sägs skapa goda relationer både till andra medlemmar och till högre makter.
Och även om de flesta svenskar numera inte tar nattvarden särskilt ofta så finns det ett starkt regelverk när det gäller alkohol. På midsommar är det nubbe, på nyår champagne. Inför derbyt träffas fotbollssupportrar för att värma upp på puben med en öl. Och bland kvinnor har vinglaset blivit en självklar del av det förtroliga samtalet. Ett regelverk som både förstärker vår längtan efter ruset – vad är Gott nytt år! utan bubbel? – och reglerar det. Men precis som med förväntningssystemet så kan vårt grundläggande behov av regression förvridas och bli nedbrytande i stället för uppbyggande. I stället för att vara, med Cullbergs ord, en ”ledsagare in i regressionen” och ”ett hjälpmedel till gemenskap”, så blir ruset ett mål i sig som leder bort från sammanhang, människor och metafysisk kontakt.
Men blir man då, som så många konstnärer, musiker och författare hävdat, mer kreativ när man är berusad? På sätt och vis. Det tycker sig Jennifer Wiley, forskare vid Institutionen för psykologi vid Illinois universitet i Chicago, ha bevisat, eller i alla fall verkar det som om en aning alkohol i blodet gör det lite lättare att tänka utanför boxen.
Hon och hennes kollega Andrew Jarosz tog en grupp manliga studenter, delade in dem i två grupper, gav den ena gruppen lite vodka, och lät dem alla sedan lösa ett antal associationsfrågor av typen: Vad är gemensamt för de här orden: sked, halsband, kvick? (Svaret finns i marginalen på den här sidan. De berusade studenterna löste det på 11,54 sekunder och de nyktra på 15,24.)
Resultaten var tydliga. De rusiga hade fler rätta svar, kom på dem snabbare och tyckte själva att de inte behövde tänka så mycket utan svaren ”bara kom” till dem.
Orsaken, tror Jennifer Wiley, är att alkohol hämmar arbetsminnet och det får hjärnan att arbeta mindre planerat och logiskt, den blir helt enkelt lekfullare. Men det är inte bara sprit som kan försätta en människa i det här gränsöverskridande tillståndet, det räcker med att vara lite sömnig eller gammal eller att helt enkelt ge sig själv instruktionen att släppa kontrollen och släppa loss.
Poeten och sångerskan Patti Smith tror inte ett dugg på att det är drogerna som gör kollegerna kreativa.
– Det är bara en vana, säger hon i en intervju i Interview Magazine. De behöver dem inte.
Själv har hon länge gått i gång på kaffe. Fjorton koppar om dagen trodde hon förr att hon behövde för att vara skapande. Nu räcker det med att beställa en enda Americano när hon sitter på ett kafé och skriver. Hon behöver inte ens dricka den.
– Mycket är bara estetik, säger hon. Det handlar om hur cool jag känner mig där med min kaffekopp.
Patti Smith har inte helt fel. Själva förväntningen på drogens effekt får kroppen att ställa in sig, ja till och med framkalla liknande tillstånd. Det finns försök som visar att den som tror att hen dricker alkohol både känner sig berusad och uppträder som om hen var full. Ja, man kan till och med få bättre självförtroende bara man tror att det var mer än virke i groggen.
Vanliga upplevelser kan också framkalla en form av rus. Hjärnans belöningssystem påverkas av allt vi gör. En klick färsk löjrom och en gnutta crème fraîche med lite rödlök på en bit rostat bröd kan dra i gång den där känslan av njutning. Smek din egen arm och du framkallar det lugnande oxytocinet. Se ut över havet, lyssna på musik, ta ett varmt bad och känn effekten.
En annan form av kickar är extremsporter som bergsklättring och fridykning. Här är det själva anspänningen som utlöser sköna kemikalier när utmaningen är avklarad. En av neuroforskaren Mia Ericsons häftigaste tripper var när hon vågade sig på bungyjumping:
– Den adrenalinkick som jag fick efteråt var enorm. Jag var helt exalterad och klart olämplig som förare. Hade det inte varit mer otäckt än behagligt hade jag gjort det igen, och igen.
Går det kanske att skapa sitt eget husapotek, ett privat emotionellt drogfritt barskåp?
– På sätt och vis, säger Mia Ericson. Du kan försöka lägga på minnet vilka upplevelser du går i gång på och vilka som gör dig lugn och fin och så försöka att upprepa dem. Ibland går det, ibland inte.
Till skillnad från de effektiva drogerna är upplevelser flytande. En människa är en process i ständig förändring, hon möter varje dag som ny. Det som i går fick dig att skratta eller gråta kan du i morgon vara oberörd inför. Du kan helt enkelt inte gå på samma fest två gånger, säger Mia.
Så är det det där med tillvänjningen. Oavsett om drogen kommer utifrån eller är självframkallad så tappar den med tiden i kraft. Hos den som druckit mycket alkohol i många år avtar effekten och det krävs stora mängder för att nå ruset. Och det är för att den färska kalixlöjrommen bara går att få en gång om året som känslan är så enorm. Serveras den varje dag försvagas förväntningssystemets drivkraft, inget dopamin utlöses, inget rus, och den där svindyra klicken förvandlas till en hög med geléaktiga salta korn. Guldet blir till sand.
– Jag tror att vi bland annat berusar oss för att slippa ledan!
Dan Stiwne, forskare i klinisk psykologi och existentiell psykoterapeut, tidigare på Linköpings universitet, numera stationerad på Gotland, tycker inte att det är konstigt att vi människor då och då längtar efter att fly. Att leva är inte bara vardag och njutning, det är också en känsla av tomhet och att konfronteras med en mängd komplicerade paradoxer och obesvarade frågor: Var kommer vi ifrån? Vad händer efter döden? Vad är meningen med livet? Att odrogad uppleva allt det hänförande, skrämmande och till synes meningslösa frestar på.
– Och när det blir för slitsamt tröstar vi oss med lite glamour, säger han.
Innebär det lite lyx, alltså?
– Nej, nej, nej, glamour i dess ursprungliga betydelse. Vi försätter oss med hjälp av droger, film, middagssällskap, naturupplevelser och romaner i ”ett förtrollat tillstånd”, där varken livet eller döden kommer åt oss.
När Dan Stiwne tar emot en ny klient är inte hans fråga: Hur mycket dricker du? Utan: När flyr du? Svaren, menar han, säger mycket, inte bara om vår psykologi, utan om människans hela förhållningssätt till vad det innebär att över huvud taget existera.
Ge mig 18 skålar med vin, därför att jag älskar att vara full.”
Nej, det är inte den senaste skandalbloggaren och Big Brother-deltagaren Hanna Widerstedt som twittrar innan hon drar ner på Stureplan, det är en kvinna i Egypten, ett par tusen år före vår tideräkning, som värmer upp inför en fest. Behovet att berusa sig, bli dragen, packad och hög tycks ha följt människan sedan urminnes tider, men frågan är varför. Varför nöjer vi oss inte med att vara de vi är? Vad är det vi flyr från? Eller – vad är det vi söker? Låt oss ge oss i väg på en vetenskaplig och psykologisk roadshow på jakt efter rusets orsaker.
För det första: Att vi kan bli fulla eller få kickar beror på en naturens nyck, en miss helt enkelt.
– Alltihop handlar om begär!
Mia Ericson är docent vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin i Göteborg och hon är övertygad om att vårt behov av rus i första hand är en fråga om ren biologi. Vi är byggda för att sukta och leta upp allt det där som får oss att överleva – mat, sex och barn. Redan när någon av våra anfäder fick i sig den där första jästa vindruvan var det klippt, tror hon. Kemikalierna i frukten samspelade direkt med hjärnans känsliga belöningssystem och fick oss att börja längta efter alkohol.
Vid ett annat skrivbord i samma stad hittar jag Claudia Fahlke, professor i missbrukspsykologi vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset. Hon håller med, visst är vi biologi, men riktigt så enkelt är det inte. Nej hon ser människans relation till ruset mer ur ett ”bio-psykosocialt” perspektiv.
Kroppen reagerar, visst, men vår relation till drogen beror också på omgivningen, situationen, kulturen och våra egna behov.
– Om vi bara tar de känslor som framkallas av drogerna så kan de skapa en psykologisk parenteseffekt.
En vad sade du?
– Drogen befriar oss en stund från vårt vardagsjag och vår egen historia. Den isolerar både det som varit och det som ska komma, och för en stund existerar vi bara i den sinnesstämning som drogen framkallar. Vi är lugnare, piggare eller smartare än vanligt. Vi har satt oss själva i karantän.
Klockan är sju en fredag kväll, på ena sidan den gångna veckans trassel och trubbel, på den andra helgens specifika krav – städa, fotbollsträning, fika hos svärmor. Så tar man ett glas vin, eller två, och hamnar i ett förgyllt nu. På krogen, samma vin eller öl, men en annan form av parentes som skjuter undan osäkerhet och sociala hämningar, eller en tablett eller lina som gör dig vild och oövervinnlig.
Och det är inte bara vuxna som söker efter andra medvetandetillstånd, berättar Claudia Fahlke. Titta på små barn som gungar så de hisnar eller snurrar sig vimmelkantiga. Och djur, ja också de kan ibland söka sig till frukt som för länge sedan passerat bäst före-datum.
Men oavsett om orsaken till att vi berusar oss inte är densamma, så är riskerna desamma. Så här går det till, förklarar Mia Ericson.
– Förväntningssystemet är byggt så att vi ska längta efter det vi behöver, det som får oss att överleva. Och för att poängtera att vi är på rätt väg premierar kroppen vår konsumtion av detta nödvändiga genom att bland annat frigöra signalsubstansen dopamin, som ger den där känslan av njutning.
Så den där sköna känslan när du tuggar i dig oxfilén och bearnaisen eller vilar ut efter en kärleksnatt är hjärnans respons: bra jobbat!
– Problemet, berättar Mia Ericson, är att cellerna där inne inte kan skilja mellan kemikalier som systemet självt producerar och de som drogerna framkallar. Därför luras de att tro att till exempel alkohol ingår i nödvändigheterna.
– Dessutom, säger hon, är drogerna mycket starkare än våra vanliga livsförhöjare. Belöningarna kommer snabbare och därmed risken för beroende.
Fast alla droger fungerar förstås inte likadant. Vissa, som nikotin och alkohol, är starkt beroendeframkallande, andra utsätter oss för stora risker genom att till exempel få oss att tro att vi är oövervinnliga.
I en undersökning som kom för bara någon månad sedan visar franska forskare vid Pierre Mendès France-universitetet i Grenoble att den som är smått berusad tycker att han är snyggare, originellare och roligare än till vardags. Dessutom har han vid det laget fått det som i vissa kretsar kallas för ”ölglasögon” och tycker att alla i hans närhet också är snyggare än vanligt.
Om alkoholen gör oss mer sociala, berättar Claudia Fahlke, så ger heroin och morfin en stark känsla av lugn och harmoni. Kokain och amfetamin får dig att känna dig pigg, smart och begåvad medan partydrogen ecstasy ger dig ett omåttligt självförtroende.
Låter som ingredienserna i en platsannons. Kan det vara så att ett krävande samhällsklimat kan locka vårt känsliga jag till att ta till artificiell egoboosting?
– Många människor är sökande i vårt samhälle och har behov av att stärka sin självkänsla, så visst. Men droger är aldrig någon lösning på problemet, de orsakar alldeles för många negativa konsekvenser för vår hälsa.
Inom psykoanalysen har man talat om berusningen som en form av regression, ett sätt att fly tillbaka till ”det förlorade paradiset”, det ansvarslösa och den på samma gång starka tillhörigheten som fanns i symbiosen med mamma. Ruset är i och för sig en flykt bort från den man är i dag, menar Johan Cullberg, professor i psykiatri, men det är också ett sökande inåt, efter andra delar av sitt jag. Det handlar, menar han, om ett grundläggande mänskligt behov. Samma sak som sker när barn leker, när konstnärer experimenterar eller när troende tar nattvarden.
I alla tider har drogerna varit en del av de sociala och religiösa ritualerna. I Dionysoskulten i det gamla Grekland träffades männen för att dricka vin och förena sig med gudarna. I Norden drack man mjöd för att få del av Odens skaparkraft. I Native American Church i USA är det peyoten som sägs skapa goda relationer både till andra medlemmar och till högre makter.
Och även om de flesta svenskar numera inte tar nattvarden särskilt ofta så finns det ett starkt regelverk när det gäller alkohol. På midsommar är det nubbe, på nyår champagne. Inför derbyt träffas fotbollssupportrar för att värma upp på puben med en öl. Och bland kvinnor har vinglaset blivit en självklar del av det förtroliga samtalet. Ett regelverk som både förstärker vår längtan efter ruset – vad är Gott nytt år! utan bubbel? – och reglerar det. Men precis som med förväntningssystemet så kan vårt grundläggande behov av regression förvridas och bli nedbrytande i stället för uppbyggande. I stället för att vara, med Cullbergs ord, en ”ledsagare in i regressionen” och ”ett hjälpmedel till gemenskap”, så blir ruset ett mål i sig som leder bort från sammanhang, människor och metafysisk kontakt.
Men blir man då, som så många konstnärer, musiker och författare hävdat, mer kreativ när man är berusad? På sätt och vis. Det tycker sig Jennifer Wiley, forskare vid Institutionen för psykologi vid Illinois universitet i Chicago, ha bevisat, eller i alla fall verkar det som om en aning alkohol i blodet gör det lite lättare att tänka utanför boxen.
Hon och hennes kollega Andrew Jarosz tog en grupp manliga studenter, delade in dem i två grupper, gav den ena gruppen lite vodka, och lät dem alla sedan lösa ett antal associationsfrågor av typen: Vad är gemensamt för de här orden: sked, halsband, kvick? (Svaret finns i marginalen på den här sidan. De berusade studenterna löste det på 11,54 sekunder och de nyktra på 15,24.)
Resultaten var tydliga. De rusiga hade fler rätta svar, kom på dem snabbare och tyckte själva att de inte behövde tänka så mycket utan svaren ”bara kom” till dem.
Orsaken, tror Jennifer Wiley, är att alkohol hämmar arbetsminnet och det får hjärnan att arbeta mindre planerat och logiskt, den blir helt enkelt lekfullare. Men det är inte bara sprit som kan försätta en människa i det här gränsöverskridande tillståndet, det räcker med att vara lite sömnig eller gammal eller att helt enkelt ge sig själv instruktionen att släppa kontrollen och släppa loss.
Poeten och sångerskan Patti Smith tror inte ett dugg på att det är drogerna som gör kollegerna kreativa.
– Det är bara en vana, säger hon i en intervju i Interview Magazine. De behöver dem inte.
Själv har hon länge gått i gång på kaffe. Fjorton koppar om dagen trodde hon förr att hon behövde för att vara skapande. Nu räcker det med att beställa en enda Americano när hon sitter på ett kafé och skriver. Hon behöver inte ens dricka den.
– Mycket är bara estetik, säger hon. Det handlar om hur cool jag känner mig där med min kaffekopp.
Patti Smith har inte helt fel. Själva förväntningen på drogens effekt får kroppen att ställa in sig, ja till och med framkalla liknande tillstånd. Det finns försök som visar att den som tror att hen dricker alkohol både känner sig berusad och uppträder som om hen var full. Ja, man kan till och med få bättre självförtroende bara man tror att det var mer än virke i groggen.
Vanliga upplevelser kan också framkalla en form av rus. Hjärnans belöningssystem påverkas av allt vi gör. En klick färsk löjrom och en gnutta crème fraîche med lite rödlök på en bit rostat bröd kan dra i gång den där känslan av njutning. Smek din egen arm och du framkallar det lugnande oxytocinet. Se ut över havet, lyssna på musik, ta ett varmt bad och känn effekten.
En annan form av kickar är extremsporter som bergsklättring och fridykning. Här är det själva anspänningen som utlöser sköna kemikalier när utmaningen är avklarad. En av neuroforskaren Mia Ericsons häftigaste tripper var när hon vågade sig på bungyjumping:
– Den adrenalinkick som jag fick efteråt var enorm. Jag var helt exalterad och klart olämplig som förare. Hade det inte varit mer otäckt än behagligt hade jag gjort det igen, och igen.
Går det kanske att skapa sitt eget husapotek, ett privat emotionellt drogfritt barskåp?
– På sätt och vis, säger Mia Ericson. Du kan försöka lägga på minnet vilka upplevelser du går i gång på och vilka som gör dig lugn och fin och så försöka att upprepa dem. Ibland går det, ibland inte.
Till skillnad från de effektiva drogerna är upplevelser flytande. En människa är en process i ständig förändring, hon möter varje dag som ny. Det som i går fick dig att skratta eller gråta kan du i morgon vara oberörd inför. Du kan helt enkelt inte gå på samma fest två gånger, säger Mia.
Så är det det där med tillvänjningen. Oavsett om drogen kommer utifrån eller är självframkallad så tappar den med tiden i kraft. Hos den som druckit mycket alkohol i många år avtar effekten och det krävs stora mängder för att nå ruset. Och det är för att den färska kalixlöjrommen bara går att få en gång om året som känslan är så enorm. Serveras den varje dag försvagas förväntningssystemets drivkraft, inget dopamin utlöses, inget rus, och den där svindyra klicken förvandlas till en hög med geléaktiga salta korn. Guldet blir till sand.
– Jag tror att vi bland annat berusar oss för att slippa ledan!
Dan Stiwne, forskare i klinisk psykologi och existentiell psykoterapeut, tidigare på Linköpings universitet, numera stationerad på Gotland, tycker inte att det är konstigt att vi människor då och då längtar efter att fly. Att leva är inte bara vardag och njutning, det är också en känsla av tomhet och att konfronteras med en mängd komplicerade paradoxer och obesvarade frågor: Var kommer vi ifrån? Vad händer efter döden? Vad är meningen med livet? Att odrogad uppleva allt det hänförande, skrämmande och till synes meningslösa frestar på.
– Och när det blir för slitsamt tröstar vi oss med lite glamour, säger han.
Innebär det lite lyx, alltså?
– Nej, nej, nej, glamour i dess ursprungliga betydelse. Vi försätter oss med hjälp av droger, film, middagssällskap, naturupplevelser och romaner i ”ett förtrollat tillstånd”, där varken livet eller döden kommer åt oss.
När Dan Stiwne tar emot en ny klient är inte hans fråga: Hur mycket dricker du? Utan: När flyr du? Svaren, menar han, säger mycket, inte bara om vår psykologi, utan om människans hela förhållningssätt till vad det innebär att över huvud taget existera.
FAKTA: Priset för berusningen
Alkohol
Hur mycket dricker vi?
9,2 liter ren sprit per person och år.
Så många dricker för mycket:
1 000 000 personer.
Så många har ett missbruk:
780 000 personer.
Så många är beroende: 330 000 personer.
Alkoholrelaterade dödsfall per år: 6 000.
Fylleslagsmål: Alkohol är inblandad i 80 procent av alla allvarliga våldsbrott. 40 procent av alla brottsoffer är påverkade av alkohol.
Du löper 25 gånger större risk att hamna i bråk eller vara med om en olycka med 1 promille i blodet. Och 80 gånger större risk att hamna i bråk eller vara med om en olycka med 1,5 promille i blodet.
Berusningsnivå: Om en person som väger 75 kilo dricker sex stora starköl så är han eller hon snabbt uppe i en berusningsnivå på 2 promille.
Risker med alkohol:
Magproblem.
Cancer i munhåla, svalg, struphuvud och matstrupe.
Bröstcancer.
Minskad fruktsamhet.
Nedbrytning av musklerna.
Koncentrationssvårigheter.
Sämre minne.
Demens.
Infektioner.
Sämre leverfunktion.
Levercancer, skrumplever.
Högt blodtryck.
Hjärtsvikt.
Ångest.
Depression.
Sömnrubbningar.
Självmord.
Narkotika
Prövat narkotika någon gång:
700 000 personer.
Missbrukare i Sverige, osäkra uppgifter: 26 000–30 000.
Vanligaste drogerna: Cannabis, ecstasy, amfetamin.
Risker med cannabis:
Ångest.
Panik och paranoia.
Sämre minne.
Sämre uppmärksamhet.
Större risk för olyckor.
Psykos.
Sämre lungfunktion.
Risker med ecstasy:
Olycksrisk.
Aggressivitet.
Sömnsvårigheter.
Ångest.
Psykoser.
Värmeslag med påverkan på njurar, medvetande, blodomloppet.
Vattenförgiftning som kan leda till dödsfall.
Skador i hjärnans celler.
Risker med amfetamin, kokain, crack:
Kollaps och i värsta fall död.
Oregelbunden
hjärtverksamhet.
Sämre koordination.
Kollaps.
Utbrändhet.
Viktförlust.
Vitaminbrist, undernäring.
Balansrubbningar.
Rastlöshet.
Sömnlöshet.
Delirium.
Hallucinationer.
Hål i nässkiljeväggen.
Källa: Vårdguiden, Alna, CAN, Rådgivningsbyrån i narkotikafrågor, Göteborgs universitet, riksdagen, Statens folkhälsoinstitut. Siffrorna gäller Sverige.
