Jazza loss på jobbet

Modern Psykologi 1/2014.
Artikeln har tidigare publicerats i Modern Psykologi 1/2014.

”Jazzband är organisationer designade för innovation.” Det hävdar Frank J. Barrett, jazzpianist och doktor i organisationsbeteende. Läs Ellinor Avéns artikel om jazz management.


I boken Yes to the mess: Surprising leadership lessons from jazz (Harvard business review press 2012) radar Frank J. Barrett upp lärdomarna från sin favoritgenre. Jazzens improvisation innebär en enorm frihet, som balanseras av musikens givna struktur. Experimenterande och risktagande uppmuntras och det finns utrymme till att jamma och leka utan krav på specifika resultat. Musikernas idéer bygger på och flyter in i varandra när de spelar solo och kompar. Alla vet att det är samarbetet som lyfter deras prestationer till nya höjder.
Inte konstigt då att världens mest innovativa organisationer, enligt Frank J. Barrett, jobbar slående likt improviserande jazzband. Inte heller är det så konstigt att han är del av en våg av managementlitteratur som kopplar ihop improvisation med innovation.
Keith Sawyer, en av USA:s ledande kreativitetsexperter, har skrivit flera böcker där han använder jazzbandet som exempel. Deep listening ser han som en av de viktigaste lärdomarna.
– Jazzmusiker förstår på djupet att det är genom att bli inspirerad av andras kreativa handlingar som de själva höjs till nästa kreativa nivå, säger han. För att improvisationen ska bli effektiv måste du lyssna uppmärksamt till vad de andra säger, gör eller spelar.
Egot och viljan att själv briljera gynnar inte gruppkreativiteten, och på arbetsplatser där de anställda belönas för sina enskilda bedrifter främjas själviskhet snarare än öppenhet. Att motverka den sortens individualism tror Keith Sawyer är en av de största utmaningarna.
– I en miljö som inte värderar egenskaper som att lyssna och dela med sig spelar det ingen roll hur många kreativitetsövningar man gör, säger han och förklarar att om övningarna inte förändrar organisationskulturen är det bara slöseri med tid.
Med USA som föregångsland blir det allt vanligare med så kallad art-based learning, där företag hyr in konsulter i form av improviserande jazzband, teatergrupper och dansare för att skapa en tillåtande och experimenterande arbetsmiljö.

Samuel West, kreativitetsforskare vid Lunds universitet, ser företagens intresse för improvisation som en starkt växande trend – en uppfriskande dos lekfullhet i ett kreativitets­maskineri som länge lidit brist på just kreativitet.
– Den här traditionella businessnubben som föreläser och leder innovationsprocesser känns otroligt dammig, säger han. I stället för att träna på alla tänkbara scenarion, vilket inte är särskilt kreativt, kan du träna upp förmågan att kasta dig in i precis vad som helst. Genuin kreativitet och innovation går inte att få fram via ett flödesschema, utan du måste släppa in kaoset. Först då får du tillgång till kreativiteten.
Samuel West är mitt uppe i en forskningsstudie om improvisationens inverkan på gruppkreativitet. Även om det inte går att säga något säkert än så är de preliminära resultaten av studien att gruppkreativiteten ökar efter en kortare kurs i improvisationsteater.
– Det här är något nytt och spännande som faktiskt verkar funka, säger han. Musik och teater kan alla relatera till, och då kommer man åt kreativiteten från ett annat håll. Man hoppar rakt in i elden.

För någon som har sysslat med teater större delen av livet kommer improvisationens positiva effekter knappast som en överraskning. Skådespelerskan Helene Lindahl driver sedan sju år tillbaka det Stockholmsbaserade företaget Aktör edutainment tillsammans med en kollega. Med improvisationsteater hjälper de organisationer med allt från att öka kreativiteten och glädjen till att förbättra gruppdynamiken.
– För att verkligen förstå vad en kreativ miljö är måste man prova själv, säger Helene Lindahl. Med improvisationsteater får folk verkligen känna hur det är att inte bli lyssnad på, för att sedan uppleva den enorma skillnaden när alla i gruppen bejakar varandra, accepterar alla förslag som kommer och skapar kreativa processer tillsammans.
I improvisationen uppmuntras gruppen till att rucka på gränser hellre än att luta sig mot det redan välkända, och det är okej att spinna iväg på en galen idé som sedan kanske floppar. En sådan chansning är svårare att våga ta i en miljö där det finns höga krav på att ständigt prestera.
– På många företag ska man komma på den smartaste idén som man gärna håller hemlig för resten av gruppen, säger Helene Lindahl. Improvisation däremot handlar om att vara kreativa tillsammans, och att våga misslyckas.

6 tips som svänger
1) Glöm det du kan: Prova nya sätt och stör med­vetet rutiner.
2) Prestera och experi­mentera samtidigt: Uppmuntra försök och misslyckande.
3) Hitta balans mellan struktur och improvisation.
4) Jamma och häng: Ge tid till prestationsfri lek.
5) Bryt ut i ett solo, men glöm inte att kompa och följa varandra också.
6) Kliv ur bekvämlighetszonen och utforska det okända.
Källa: Frank J. Barretts Yes to the mess: Surprising leadership lessons from jazz

Ellinor Avén är frilans­journalist. Artikeln har tidigare publicerats i Modern Psykologi 1/2014. Beställ hela tidningen här: Pappersutgåva | För dator/läsplatta/smartphone.

2 Comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s