Orgasmer i hjärnan – eller bara en tråkig instruktionsvideo?

Jenny Jägerfeld är legitimerad psykolog och författare. Foto: Henric Lindsten.
Jenny Jägerfeld är legitimerad psykolog och författare. Foto: Henric Lindsten.

”Jag har alltid älskat ljudet av människor som viskar. När jag var liten kunde jag dröja mig kvar på biblioteket i timmar, inte bara för att jag tyckte så mycket om böcker, utan också för att jag inte kunde slita mig från ljudet av människor som viskande kommunicerade med varandra. Det kan jag fortfarande inte.” Läs Jenny Jägerfelds krönika om ASMR.

Viskande, gärna parat med prasslandet från böcker, har en märklig effekt på mig. Det är som om det liksom tinglar till över hjässan och ner mot nacken, på ett oerhört behagligt vis. Som om varmt, mjukt, glittrande vatten liksom rann under huden. Samma känsla kan jag få när någon klapprar försiktigt med sina naglar mot ett hårt eller kanske skrovligt underlag, skriver på ett tangentbord eller prasslar försiktigt med en påse. För mig är det hypnotiskt avslappnande, som en injektion morfin. Och jo, jag är medveten om att jag låter som en total idiot.
Jag har egentligen aldrig pratat om det här med någon. Jag skrev om det i en scen i min första roman, men annars, nä. Jag har bara tänkt att det är så jag är kopplad i hjärnan. Lite felkopplad kanske, på något märkligt halvperverst sätt.
Fram till för ett par månader sedan då jag plötsligt sprang på ett inlägg på nätet och insåg: Jag är inte ensam! Det finns andra som upplever detta! Och fenomenet har ett namn! ASMR.
ASMR står för autonomous sensory meridian response. Jag slukar artikeln som vore den en schwarzwaldtårta. Och lär mig att man kan få en ASMR-respons till exempel när man ser eller hör någon:
1. Viska nära ens öra eller i en mikrofon.
2. Klappra eller dra naglarna över en hård eller skrovlig yta.
3. Smacka med läpparna.
4. Raspa med en pensel mot en duk eller med en penna mot papper.
5. Tala med utländsk brytning.
6. Hantera föremål på ett väldigt försiktigt, uppmärksamt sätt.
Och jag läser att för oss som upplever ASMR ger detta ett slags avslappnad tillfredsställd känsla som börjar över huvudet och vandrar ner längs med ryggraden. En del kallar det för brain­gasm, ett slags orgasm i hjärnan.
Jag upptäcker att det finns en hel uppsjö av videor på Youtube. Många har över hundratusen visningar, vissa flera miljoner. En video med ASMR-artisten Gentlewhispering där hon klapprar med naglarna över en borste, viskar och borstar sitt hår, har osannolika 3,5 miljoner visningar. Jag som är så snabb med att stänga av en film eller ett tv-program om det inte uppfyller mina höga krav på underhållning eller utbildning, hamnar i något slags trans och ser den ena visk/prassel/nagelklapprar-videon absurdare än den andra.
Utåt sett är de fruktansvärt tråkiga. De flesta av mina vänner som jag visat klipp för är helt oförstående, vissa blir till och med provocerade. Och jag fattar det. Är man en av dem som inte upplever ASMR så kan man tänka sig att en arton minuters video av en kvinna som viskande instruerar hur man ska vika en handduk inte känns så jätteupphetsande.
Trots det seriösa namnet finns det egentligen inga vetenskapliga undersökningar av ASMR. Ingen vet vad som händer i hjärnan hos dem som upplever det – även om det lär finnas planer för att göra fMRI-studier och PET-scans för att se vad det är som pågår. Det är lite som migrän – fast så in i helvete mycket trevligare – vi vet att det existerar främst därför att en massa människor har beskrivit samma sak. Och vad vi har än så länge är alltså bara en mängd vittnesmål om att en hel del människor uppfattar ASMR som djupt avslappnande, stress- och ångestreducerande.
En del tror att ASMR härstammar från den tidiga barndomen, att det påminner oss om den mjuka tröstande rösten och den mycket nära och personliga uppmärksamheten som en förälder kan ge. Andra tänker sig att det här går tillbaka till våra rötter som primater. Att det skulle utgöra ett slags sensorisk belöning för att vi tog hand om och typ plockade löss från de andra medlemmarna i vår grupp.
Kan du uppleva ASMR? Gå till närmaste bibliotek och testa själv! Och om det inte händer något kan du ju alltid låna en bok. Det kan också vara rätt avslappnande, ångestreducerande och leda till braingasm.

Jenny Jägerfeld är legitimerad psykolog och författare. Hennes senaste roman Jag är ju så jävla easy going (Gilla böcker) kom ut i höstas.

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Modern Psykologi 8/2013. Beställ hela tidningen här: Pappersutgåva | För dator/läsplatta/smartphone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s