Pygmalioneffekten förklarar varför lärarens favorit blir bäst

Den 13 december har George Bernard Shaws pjäs Pygmalion premiär på Göteborgs stadsteater. Den antika myt som gett pjäsen dess namn ligger även till grund för ett klassiskt klassrumsexperiment.

I George Bernard Shaws pjäs från 1912 ger sig fonetikprofessorn Henry Higgins i kast med att förvandla den enkla Eliza Doolittle till en elegant societetsdam. Titeln kommer från den grekiska myten om Pygmalion som förälskade sig i den skulptur han skapat efter sina egna önskningar.

Relationen mellan förväntningar och resultat inspirerade den amerikanske psykologen Robert Rosenthal. 1968 publicerade han det experiment som myntade Rosenthaleffeketen eller, med psykologins förkärlek för antik mytologi, Pygmalioneffekten.

Efter att ett antal skolelever gjort ett begåvningstest, informerade Rosenthal lärarna om vilka som kunde förvänta sig stora studieframsteg. När eleverna gjorde om samma test efter ett läsår, visade de som lärarna trott skulle göra framsteg förbättrade resultat i högre grad än omgivningen.

Det var bara det att de ”begåvade” eleverna hade valts ut slumpmässigt, utan hänsyn till vilka som faktiskt varit bäst på det första provet. Lärarna hade uppmuntrat de elever som de hade positiva förväntningar på och skapat en självuppfyllande profetia som gjorde att eleverna också presterade bättre.

– Jonas Mattsson

1 Comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s