Möt Inger Forsgren från När livet vänder

Drogerna dövade oron för hiv och det skulle dröja tio år innan Inger Forsgren berättade för sina föräldrar och systrar att hon hade hiv. Foto: Martin Stenmark.
Drogerna dövade oron för hiv och det skulle dröja tio år innan Inger Forsgren berättade för sina föräldrar och systrar att hon hade hiv. Foto: Martin Stenmark.

I kvällens avsnitt av SVT:s ”När livet vänder” möter vi Inger Forsgren, som smittades med hiv när hon levde som heroinmissbrukare på gatan. Redan i Modern Psykologi 4/2012 intervjuade vi henne i ett reportage om samhällets bemötande av hiv-positiva. Här är hennes historia.
Text: Fredrik Pettersson

Inger Forsgren levde som hemlös och heroinmissbrukare när hon 1986 togs in på Kronobergshäktet i Stockholm där hon fick erbjudande om hiv-test. Hon fick svaret att hon hade HTLV III, som hiv då kallades. Vid ett enda tillfälle hade Inger delat injiceringsverktyg, och det var då hon smittades.

Efter hiv-beskedet slutade hon med heroinet.
– Det räckte med hiv, och det beslutet räddade mitt liv.

Men hon fortsatte med amfetamin och att leva som hemlös. Drogerna dövade oron för hiv och det skulle dröja tio år innan Inger Forsgren berättade för sina föräldrar och systrar att hon hade hiv.
– De gav mig allt sitt stöd, men blev väldigt ledsna för att jag inte sagt något tidigare.

År 1996 fick Inger en aids-relaterad lunginflammation och togs in på Huddinge sjuk­hus. Bromsmedicinerna som kom i samma veva innebar att hon fick livet tillbaka. Men behandlingen var slitsam.
– Jag åt 10–12 tabletter på morgonen och lika många på kvällen.

Till slut slutade hon att ta tabletterna. Efter ett år togs hon åter in på sjukhus med blödningar och en svampinfektion som höll på att gå ner i strupe och magsäck. Hon låg i koma i tre veckor.
Efter att ännu en gång ha kommit tillbaka till livet flyttade Inger Forsgren och hennes partner från Stockholm till Vingåker där de lyckades skaffa en egen hyresrätt. Senare blev hon tillfrågad om att sitta i styrelsen för organisationen Hiv-Sverige.
– Det var en befrielse att vara öppen och inte längre behöva ljuga. När jag berättar om att jag har hiv så möts jag inte av fördomar utan jag tycker folk oftast är nyfikna. Men jag har också upplevt att vården är väldigt okunnig om hiv och hur man hanterar det.
– När jag råkade ut för en näthinneavlossning och berättade att jag hade hiv blev delar av vårdpersonalen stressad och hade svårt att ta blodprover.

Inger Forsgren
Ålder: 56.
Yrke: Förbundsordförande i RFHL (Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och
läkemedelsberoende).
Fick hiv-besked: 1986.

Den här artikeln ingår i Fredrik Pettersson reportage ””Måste vi ta hand om de här äckliga människorna?”, om samhällets bemötande av hiv-positiva, i Modern Psykologi 4/2012.
Köp som papperstidning / online-pdf

När livet vänder sänds klockan 20.30 i SVT2.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s