Låt oss tala om sex!

Jenny Jägerfeld vill att fler psykoterapeuter pratar mer om patienternas sexliv.

Text: Jenny Jägerfeld
KRÖNIKA. Även om den tidiga psykoanalysens främsta fokus var människans sexualitet så är ämnet ofta märkligt frånvarande i dagens terapier, oavsett inriktning.
Frånvaron är extra underlig med tanke på idén om hur frigjorda vi är och hur mycket utrymme som ägnas åt sex i massmedier och populärkultur. Men till skillnad från medierna, som ofta tar upp sexualitet på ett stereotypt sätt, borde terapirummet vara det opti­mala stället för att diskutera sex på ett fördomsfritt och djupare plan. Varför gör vi då inte det?

Även om klienten har ett ansvar för att ta upp det som är relevant för just henne eller honom så är det terapeuten som sätter ramarna för vad som är okej att tala om under behandlingen. Det är terapeuten som ska lyssna utan att döma, ställa öppna frågor och relevanta följdfrågor. Eftersom många uppfattar sex som ett extra laddat ämne är det också extra viktigt att terapeuten fångar upp även mindre tydliga signaler. Små hintar som klienten lämnar till synes i förbifarten, i regel för att se om terapeuten är beredd att ta i ämnet.
”Det kan också handla om att terapeuten är rädd att bli för påträngande eller kletig”
I de fall då man faktiskt vågar diskutera sexualitet, finns några hållpunkter för terapeuten. Förutom ett inkluderande förhållningssätt, det vill säga att inte förutsätta att alla människor är heterosexuella, så är det viktigt att klientens tid inte går åt till att utbilda terapeuten om klientens sexualitet. Som transperson ska man till exempel inte behöva upplysa sin terapeut om vad det innebär.
En annan viktig hållpunkt är att man inte drar förhastade slutsatser utifrån egna erfarenheter, vilket förstås inte bara gäller sex. Bara för att jag skulle uppfatta rollen som undergiven i en sadomasochistisk sexakt som ett övergrepp, så betyder det inte att klienten gör det. I stället bör man fråga: Hur kändes det för dig? Hur upplevde du situationen? Samma fråga bör man förstås ställa även om klienten berättar om sitt månatliga missionärssamlag med sin hustru.
Jag tror att terapeuters oförmåga eller ovilja att låta tal om sex och sexualitet ta plats i terapirummet har att göra med okunskap, osäkerhet eller prydhet. Det kan också handla om att terapeuten är rädd att bli för påträngande eller kletig. Men jag har hittills aldrig träffat en enda människa som tyckt att deras terapeut initierat för många samtal om sex. För terapeuter gäller således att införskaffa kunskap för att känna sig trygg. För behovet att tala om sex har knappast minskat.
Jenny Jägerfeld är legitimerad psykolog och författare. 
Möt Jenny Jägerfeld på bokmässan
Torsdag 27/9 15.00 – 15.30
Monter B05:60
Psykologer läser böcker: Korparna
Författaren och psykologen Jenny Jägerfeld och författaren Calle Brunell analyserar arvet, miljön och känslan av frihet i Tomas Bannerheds roman Korparna.