Så botas en sexualbrottsling
100 våldtäkter. Så många uppskattar Brottsförebyggande rådet att det begås i Sverige, varje dag. Men vad får någon att våldta en annan människa?
Hanna Harnesk är psykolog på Skogomeanstalten, som bara tar in sexualbrottslingar. Hon berättar att förövarna generellt har svårt att hantera känslor och nära relationer. Många bär också på obearbetade trauman.
– De känner ofta maktlöshet och otillräcklighet i sina liv. Våldtäkten blir ett sätt att ta kontroll. Den är ett totalt maktövertagande av en annan människa.
I åtta av tio fall är förövaren bekant med offret, det kan vara en pojkvän eller en kompis. Enligt Hanna Harnesk är det i ett kärleksförhållande ofta upplevelsen av att bli avvisad, till exempel att tjejen inte vill ha sex, som leder till sexuellt våld. Kvinnan blir ett objekt för mannens inre drivkraft.
– Om förövaren hade haft tillgång till sin empati och sett offret som ett subjekt med känslor hade han sannolikt inte kunnat genomföra övergreppet.
I flera uppmärksammade fall har den åtalade påstått att han inte förstod att kvinnan inte ville. Lunds tingsrätt ansåg till exempel att en 28-årig man hade våldtagit en kvinna, men friade honom eftersom han sa sig ha trott att hennes motstånd var en del av en dominanslek. Domen fastslogs av Hovrätten nu i juni.
I tingsrättsdomen kan man ta del av mannens tolkning av händelsen: ”Hon stönade fram ’tunna och lätta nej’ som skiljde sig markant från det nej hon sagt då han tidigare hade velat komma in i henne, vilket tydde på att det inte var något hon menade. Sättet hon sa nej på nu var väldigt bekant för honom som en del av sexet; han kände igen det från andra tjejer.” I två rättegångar från Stockholms tingsrätt uppger förövarna också att samlaget var frivilligt, men där blev domarna fällande. De åtalade påstod även att de inte hade använt våld, trots att kvinnorna kunde visa upp dokumenterade skador.
Enligt Hanna Harnesk är förnekelsen central hos en våldtäktsman. Hon menar att det behövs mer kunskap om psykologin bakom våldtäkter
i domstolarna och samhället i stort. Förövarna har sällan problem med sin moraluppfattning. De kan generellt skilja mellan rätt och fel, men de värjer sig mot insikten om att ha begått ett brott genom att skylla på offret eller andra omständigheter.
– Det är det vanligaste även i gråzonsfall. Personen har vanligtvis ett massivt försvar som syftar till att legitimera handlingen för att stå ut med sig själv. Sedan finns det till exempel de som har svårt att tolka signaler, men det påverkar även deras liv i övrigt. Enligt min kliniska erfarenhet handlar förnekanden mer om att upprätthålla sitt människovärde i ljuset av skam och självförakt.
På Skogome arbetar psykologerna med behandlingsprogrammet Ros, som står för relation och samlevnad. Terapin sker ofta i grupp och går ut på att hjälpa klienten att förstå sitt övergreppsbeteende samt hantera sina behov och risker. Ofta är det första gången personerna sätter ord på sina känslor och många har ett stort behov av att prata.
Hanna Harnesk liknar sitt förhållningssätt som terapeut vid att balansera på en knivsegg.
– Det är viktigt att visa värme och att jag respekterar patienten som människa, men samtidigt markera att handlingarna som personen har begått är oacceptabla.
Att bearbeta sina närhetsproblem och tillkortakommanden samt att hitta strategier för att förändra sitt beteende står också i centrum för behandlingen på Centrum för andrologi och sexualmedicin, Casm, på Karolinska universitetssjukhuset. Hit kommer personer som har en sexuell avvikelse, exempelvis pedofili, eller ett sexmissbruk och som är oroliga för sina tankar och handlingar. Psykologen och enhetschefen Katarina Görts Öberg menar att det ofta krävs flera riskfaktorer för att någon ska begå ett övergrepp.
– Förutom sexuell avvikelse och sexmissbruk är andra viktiga riskfaktorer bland annat bristande impulskontroll, intimitetsproblem, psykisk ohälsa, dålig förmåga att leva sig in i andra människors situation, samt kognitiva förvrängningar, alltså att personen ursäktar sina handlingar på olika sätt, säger hon.
Katarina Görts Öberg berättar att den som till exempel tittar på barnporr generellt vet att det är fel men inte kan stå emot. Övergrepp mot barn är ofta planerade, mer eller mindre medvetet, och bortförklaras bland annat genom att förövaren intalar sig att barnet inte tog skada. Hon menar att alla människor gör saker som fyller en positiv funktion för oss men som får negativa konsekvenser.
– Det kan handla om makt, sexuell lust eller spänningssökande. Det kan också reducera negativa saker, få oss att känna oss mindre dåliga, små eller låga. Erfarenheten av att ha fått en kick får oss att söka oss till situationen igen. I behandlingen gäller det att förstå vad beteendet har fyllt för funktion och hitta alternativ.
2012 inrättade Casm en nationell hjälptelefon för personer som upplever att de tappat kontrollen över sin sexualitet, och gensvaret har varit stort.
– Vi frågar alltid dem som ringer om riskfaktorerna men också om sexuellt tvång. Skrämmande 20 procent säger att de har tankar på eller impulser till att tvinga andra, säger Katarina Görts Öberg.
Övergreppspsykologi
1) Våldtäktsmän har olika klassbakgrund, etnicitet, personlighetstyp och yrke. De är många gånger välfungerande och tidigare ostraffade. Gemensamt är att de har svårt att hantera känslor och relationer och ofta har ett obearbetat trauma.
2) I gruppvåldtäkter finns det vanligtvis en drivande person med den typiska problematiken. Här spelar också gruppdynamiken en viktig roll. Kvinnan används som ett redskap för att positionera sig i gruppen.
3) En del av behandlingen på anstalten Skogome går ut på att få bättre kontakt med sina egna känslor. Ju mer koll man har på sig själv, desto bättre blir man på att tolka andra.
Riskfaktorer
En riskfaktor för övergrepp är sexuella avvikelser, så kallade parafilier, som är ett begrepp för psykisk störning. Att någon har en sexuell avvikelse innebär dock inte automatiskt att personen begår brott. Exempel på sexuella avvikelser:
1) Pedofili: sexuell dragning till barn.
2) Voyeurism: tvångsmässigt behov av att smygtitta på andra.
3) Frotteurism: tvångsmässigt behov av att gnida sig mot andra.
4) Exhibitionism: att tvångsmässigt blotta könsdelarna.
5) Sexuell sadism: att tända på att plåga och förnedra en annan person.
Jennie Aquilonius artikel är tidigare publicerad i Modern Psykologi 6/2014: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera
Hanna Harnesk är psykolog på Skogomeanstalten, som bara tar in sexualbrottslingar. Hon berättar att förövarna generellt har svårt att hantera känslor och nära relationer. Många bär också på obearbetade trauman.
– De känner ofta maktlöshet och otillräcklighet i sina liv. Våldtäkten blir ett sätt att ta kontroll. Den är ett totalt maktövertagande av en annan människa.
I åtta av tio fall är förövaren bekant med offret, det kan vara en pojkvän eller en kompis. Enligt Hanna Harnesk är det i ett kärleksförhållande ofta upplevelsen av att bli avvisad, till exempel att tjejen inte vill ha sex, som leder till sexuellt våld. Kvinnan blir ett objekt för mannens inre drivkraft.
– Om förövaren hade haft tillgång till sin empati och sett offret som ett subjekt med känslor hade han sannolikt inte kunnat genomföra övergreppet.
I flera uppmärksammade fall har den åtalade påstått att han inte förstod att kvinnan inte ville. Lunds tingsrätt ansåg till exempel att en 28-årig man hade våldtagit en kvinna, men friade honom eftersom han sa sig ha trott att hennes motstånd var en del av en dominanslek. Domen fastslogs av Hovrätten nu i juni.
I tingsrättsdomen kan man ta del av mannens tolkning av händelsen: ”Hon stönade fram ’tunna och lätta nej’ som skiljde sig markant från det nej hon sagt då han tidigare hade velat komma in i henne, vilket tydde på att det inte var något hon menade. Sättet hon sa nej på nu var väldigt bekant för honom som en del av sexet; han kände igen det från andra tjejer.” I två rättegångar från Stockholms tingsrätt uppger förövarna också att samlaget var frivilligt, men där blev domarna fällande. De åtalade påstod även att de inte hade använt våld, trots att kvinnorna kunde visa upp dokumenterade skador.
Enligt Hanna Harnesk är förnekelsen central hos en våldtäktsman. Hon menar att det behövs mer kunskap om psykologin bakom våldtäkter
i domstolarna och samhället i stort. Förövarna har sällan problem med sin moraluppfattning. De kan generellt skilja mellan rätt och fel, men de värjer sig mot insikten om att ha begått ett brott genom att skylla på offret eller andra omständigheter.
– Det är det vanligaste även i gråzonsfall. Personen har vanligtvis ett massivt försvar som syftar till att legitimera handlingen för att stå ut med sig själv. Sedan finns det till exempel de som har svårt att tolka signaler, men det påverkar även deras liv i övrigt. Enligt min kliniska erfarenhet handlar förnekanden mer om att upprätthålla sitt människovärde i ljuset av skam och självförakt.
På Skogome arbetar psykologerna med behandlingsprogrammet Ros, som står för relation och samlevnad. Terapin sker ofta i grupp och går ut på att hjälpa klienten att förstå sitt övergreppsbeteende samt hantera sina behov och risker. Ofta är det första gången personerna sätter ord på sina känslor och många har ett stort behov av att prata.
Hanna Harnesk liknar sitt förhållningssätt som terapeut vid att balansera på en knivsegg.
– Det är viktigt att visa värme och att jag respekterar patienten som människa, men samtidigt markera att handlingarna som personen har begått är oacceptabla.
Att bearbeta sina närhetsproblem och tillkortakommanden samt att hitta strategier för att förändra sitt beteende står också i centrum för behandlingen på Centrum för andrologi och sexualmedicin, Casm, på Karolinska universitetssjukhuset. Hit kommer personer som har en sexuell avvikelse, exempelvis pedofili, eller ett sexmissbruk och som är oroliga för sina tankar och handlingar. Psykologen och enhetschefen Katarina Görts Öberg menar att det ofta krävs flera riskfaktorer för att någon ska begå ett övergrepp.
– Förutom sexuell avvikelse och sexmissbruk är andra viktiga riskfaktorer bland annat bristande impulskontroll, intimitetsproblem, psykisk ohälsa, dålig förmåga att leva sig in i andra människors situation, samt kognitiva förvrängningar, alltså att personen ursäktar sina handlingar på olika sätt, säger hon.
Katarina Görts Öberg berättar att den som till exempel tittar på barnporr generellt vet att det är fel men inte kan stå emot. Övergrepp mot barn är ofta planerade, mer eller mindre medvetet, och bortförklaras bland annat genom att förövaren intalar sig att barnet inte tog skada. Hon menar att alla människor gör saker som fyller en positiv funktion för oss men som får negativa konsekvenser.
– Det kan handla om makt, sexuell lust eller spänningssökande. Det kan också reducera negativa saker, få oss att känna oss mindre dåliga, små eller låga. Erfarenheten av att ha fått en kick får oss att söka oss till situationen igen. I behandlingen gäller det att förstå vad beteendet har fyllt för funktion och hitta alternativ.
2012 inrättade Casm en nationell hjälptelefon för personer som upplever att de tappat kontrollen över sin sexualitet, och gensvaret har varit stort.
– Vi frågar alltid dem som ringer om riskfaktorerna men också om sexuellt tvång. Skrämmande 20 procent säger att de har tankar på eller impulser till att tvinga andra, säger Katarina Görts Öberg.
Övergreppspsykologi
1) Våldtäktsmän har olika klassbakgrund, etnicitet, personlighetstyp och yrke. De är många gånger välfungerande och tidigare ostraffade. Gemensamt är att de har svårt att hantera känslor och relationer och ofta har ett obearbetat trauma.
2) I gruppvåldtäkter finns det vanligtvis en drivande person med den typiska problematiken. Här spelar också gruppdynamiken en viktig roll. Kvinnan används som ett redskap för att positionera sig i gruppen.
3) En del av behandlingen på anstalten Skogome går ut på att få bättre kontakt med sina egna känslor. Ju mer koll man har på sig själv, desto bättre blir man på att tolka andra.
Riskfaktorer
En riskfaktor för övergrepp är sexuella avvikelser, så kallade parafilier, som är ett begrepp för psykisk störning. Att någon har en sexuell avvikelse innebär dock inte automatiskt att personen begår brott. Exempel på sexuella avvikelser:
1) Pedofili: sexuell dragning till barn.
2) Voyeurism: tvångsmässigt behov av att smygtitta på andra.
3) Frotteurism: tvångsmässigt behov av att gnida sig mot andra.
4) Exhibitionism: att tvångsmässigt blotta könsdelarna.
5) Sexuell sadism: att tända på att plåga och förnedra en annan person.
Jennie Aquilonius artikel är tidigare publicerad i Modern Psykologi 6/2014: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera
